ZtorZillen

2011-11-09
22:18:16

Afghaner och somalier...å så jag!

 

Ibland så känner det just så..så som rubriken. Afghaner, somalier och så jag...lilla Ztora Zillen.
Klockan är nu ca 21:00. Jag har nyss kommit hem. I och med att jag jobbar med barn (i socialtjänsten) så är det ibland så att vi får jobba lite övertid (inte för att vi alltid får kompensation för det...men men..det är en annan diskussion). Ibland, som idag, har man en helt underbar känsla efteråt. En sådan känsla som gör att man bara vill jobba mer och mer och mer. Idag var en sådan dag.

Först hade jag möte med ett killgäng somalier. Säga vad man vill om somalier..men de har en helt underbar sammanhållning (under förutsättning att man tillhör rätt klan osv..men i alla fall! Klan-historierna/diskussionen..kan vi ta en annan dag..om ni är intresserade av mina reflektioner kring det). Idag träffade jag ett gäng killar med väldigt fin sammanhållning. De är som syskon till varandra och ställer upp för varandra i vått och torrt. Så fin relation de har! Så stolt jag blev över "mina" pojkar när de kan sätta ord (svenska) på hur det tycker, tänker och känner kring händelser och mer allmänt. Och att de VÅGAR lämna ut sådana privata saker. Dels att jag är myndighetsperson, dels att jag är ung, dels att jag är kvinna. Utan att gå in för mycket på detaljer blev det i alla fall en bra konstruktiv diskussion som slutade väl. Även ungdomarna/barnen gick därifrån med känslan att de fått prata av sig med mig (som de tidigare önskat).

 

Mitt nästa möte var jag och en afghansk ung man. Nyss fyllda 18 år.

En ung man som jag säkerligen berättat om förut. Det är i alla fall en av mina pojkar som tyvärr har en riktigt hemsk historia med sig, dels från hemlandet och krig, dels från flykt (i sitt hemland och från sitt hemland vidare till Iran) och diverse händelser i och med flykten hit (till Sverige)... Afghaner är också ett speciellt folkslag (OBSERVERA: att jag utgår från mina erfarenhetr med de jag träffat! Säger inte att alla är si eller så!) Till skillnad från mina andra ungdomar och barn, från andra länder så är speciellt de killar som kommer från Afghanistan mycket stolta och vill inte vara samhället eller någon annan för den delen heller till last. Det är mycket viktigt att kunna klara sig själv och att be om hjälp eller stöd är, vad jag upplever, svårt att be om.

Det är väl också just därför som jag var så imponerad idag när jag träffade denna unga herre.

Han hade mycket länge funderat på om och till vem han skulle vända sig för att be om hjälp. Han valde till sist mig. Jag antar det har att göra med min yrkesroll, men det kan säkerligen vara annat som spelar in också, vad vet jag? I vilket fall som helst så har han funderat länge och väl på vad han ska säga och han berättar och beskriver med väl valda ord. Allt på svenska, vilket i sig (för mig) är imponerande att han så djupt kan beskriva komplexa tankar och känslor som jag tror vilken svensk tonåring som helst skulle ha svårt att beskriva... Utifrån det mötet- också- så känner jag mig idag lite extra upplyft över det förtroende som han gav mig i och med det att han valde att berätta om sina innersta känslor. Något som jag även sa till honom och tackade för att jag fick det förtroendet.

 

Nu ska jag försöka att vara mer lättsam. Men ibland vill jag bara skriva av mig även om mitt jobb...även om det ibland blir lite väl kryptiskt iochmed sekretess å sådana saker. Men vill ni inte läsa om mitt jobb, så HOPPA över dessa inlägg eller kommentera att NU får det vara nog! ;)

På återseende!


Kommentarer:

Du har ett så spännande jobb!! Jag jobbar ju mycket med människor från andra länder, min skola har 100% invandrarbarn...Somalien, Irak, Bagngladesh, Nigeria...det är väldigt spännande! Jag vill höra mer :)

2011-11-10 @ 05:28:46
#2: Helena

Tycker det är väldigt intressant faktiskt. Vill gärna läsa mer.

2011-11-10 @ 10:43:16
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: