ZtorZillen

Idag är tanken att vi ska flytta. Men just nu är jag hundvakt åt Samson.

Jag å Samson är ensamma hemma, medans sambo och svärmor kör en last med packning till nya lägenheten. Emellanåt försöker jag packa lite, men vill heller inte störa valpen nu när han sover. Han är riktigt trött och det verkar tära på honom att vi flyttar. På ett sätt i alla fall.Han verkar också vara ganska oberörd.

Nu ska jag titta lite mer på TV å småpacka...

Har ni några förslag? Vore sååå kul om ni kunde hjälpa mig! Nu räknar jag dagar till semester och har noll inspiration när det gäller bloggandet. Vill bara sova å busa med valpen!

TIPS ÖNSKAS!

Det är svårt att inte nämna Norge i dessa dagar. Så svårt. Samtidigt...vill jag inte ge en terrorist mer publicitet än vad han redan har fått. Inte heller hans terrordåd. Det förtjänar inte att få den publicitet det får. Varför? För att det är vidrigt och för att det endast spär på folk med idiotidéer..ännu mera. Istället vill jag skänka en tanke eller flera till alla dessa familjer som drabbats. Alla människor vars systrar, bröder, mödrar, fäder...inte kom hem efter terrordådet. De som fick sätta livet till, för att en idiot valde att begå ett terrordåd. Inhemsk terrorism, är på något vis den värsta sorten, enligt min mening.

Åter till familjerna...
Jag hoppas de förstår att vi tänker på dem. Att vi sörjer med dem. Att de finns i våra hjärtan.
Jag vill att vi alla ska strunta i att fokusera på det onda. Och låta polisen göra sitt jobb. Istället fokusera på allt de goda, på de underbara människor som riskerade sina egna liv genom att försöka hjälpa så många människor som möjligt från att drunkna, trots att de själva då utsatte sig för en risk genom att bli beskjuten...
Alla vardagshjältar! All kärlek! Tycker ändå det är fantastiskt! Alla människor som stöttar Norge i deras landssorg. Godheten kommer alltid att segra. Oavsett vilken religion du tror på -eller inte tror på-, oavsett vilken politik du stödjer-eller inte stödjer-
Kärleken är störst!

Ibland händer det! Det som jag börjat tro är omöjligt. Min sambo överraskar. Igår sa jag bara i förbifarten att jag skulle vilja se den nya Harry Potter, det var så länge sedan vi va på bio. När vi bodde i södra Sverige va vi i alla fall på bio runt 3-4 gånger/år. Nu var det väldigt länge sedan... I alla fall..pga mensen, så slutade jag tidigare idag. Flexade ut vid 15-tiden. Hade helt enkelt för ont att fokusera. När jag har cirka 2 mil kvar hem ringer jag sambon och säger att jag är på väg. Ska vi på bio? Frågar han. Så iväg på stan. Köpte en underbar macka till kvällsmat. GI-bröd med hela korn i. Kyckling, fetaost och mangogegga (vet inte riktigt vad det var).

Bion va jättebra. Två timmar i salongen, som var blandad med glädje och rädsla och lite romantik. Så som det ska vara med andra ord. Sambon gav filmen 4 av 5. Själv tyckte jag att det var mycket god underhållning, så 5 av 5!

Btw: Tack för alla underbara kommentarer! Ni får mig såååå pepp!!!

Angående min minisemester, så var jag även på Botaniska i Götet också. Helt klart värt ett besök eller två. Känner just nu att jag "tappar" tråden lite ibland när jag bloggar. Så jag tar tacksamt emot idéer om vad jag ska skriva om.

Har jag sagt att jag och sambon ska flytta? I augusti ska flyttlasset (det sista) avgå, är det tänkt. Ännu har vi inte hittat någon lägenhet. Vi har inte speciellt höga krav, mer än att det ska vara billigt å bra ;) Hehe. I och med flytten så försvinner också mitt största argument till att jag inte tränar. "orken". "pendlingen". "tidsbristen". osv osv.

I och med att vi flyttar så kommer jag att vinna cirka 15 timmar varje vecka.

15 timmar som jag tänker spendera på träning, matlagning och lek med hundvalp.

Just det. Jag och sambon ska återigen börja laga mat efter recept, inte bara våra klassiska rätter som går runt-runt. Nej, nu ska vi börja testa nya saker också. Så tips om nya maträtter, tas tacksamt emot. Det jag är mest sugen på att göra och som var en mindre evighet sedan sist är KÅLPUDDING och LASSAGNE.

Mums, va gott!!!

Ni ska få bilder också...lovar..funderar på att skaffa mig en liten maskot som kan vara med på alla bilder, så att ni känner igen mig. Har dock ingen smart idé om vad det skulle vara för någon..hm..får fundera vidare.

 

 

Något jag älskar med sommaren...är att en varm och het dag sitta på balkongen och äta vattenmelon!
Idag var första dagen i år som jag och sambon köpte vattenmelon. Vi satt och njöt i kvällssolen..bara njöt av vattenmelon och värmen! Helt underbart.

Något annat som är underbart är att jag och sambon äntligen har bestämt oss. Min älskade sambo har ju länge varit trött på sitt jobb...så trött att han mer eller mindre har gått in i väggen. Dum som han är fortsätter han jobba, för stolt för att sjukskriva sig. Men han orkar inget. Helt trött och mår dåligt så fort han tänker på jobbet eller så fort mobilen ringer...Vi har i alla fall, båda två, sökt jobb i södra Sverige. Både han och jag kom på intervju, ingen fick jobbet. Jag har dock fått erbjudande om fortsatt anställning. Och sambon har sagt upp sig. Så vi chansar! Vi flyttar igen. Så slipper jag pendla också. 15 timmar i veckan som jag kan använda till annat än å pendla, bra va? Å visst, det är en chansning, sambon har inget jobb..men han ska vara hemma å vila sig. Kanske plugga lite. Vi får se. Man måste våga chansa också!

På återseende!

Hej, mitt namn är Josefin.
Jag är sockermissbrukare.

Det har gått ett tag sedan jag senast skrev ett utlämnande och helt ärligt blogginlägg.
Varför?
Jo, jag har mer eller mindre förfallit.
Jag erkänner.
Jag har hetsätit. Kanske inte lika illa som jag senast gjorde det, hösten -10. Men lika fullt en hetsätning. Inte en. Flera. Tröstätit har jag också. Ätit per automatik. Autopiloten på. Kanske inte så mycket mat i mängd, men ack så okontrollerat som förr. Per automatik. Allt ska in. Känslorna stängs av.

Jag behöver en nystart. En riktig, den här gången.
Jag har sagt så många gånger att jag ska börja om. Kanske tror ni mig inte längre, vilket jag kan förstå. Jag förstår er. Jag förstår om ni inte längre vill följa min blogg, då jag uppenbarligen är sjuk. Just det. Sjuk. Missbrukande. Men jag är också envis. Envis och övertygad om att det går att ta sig ur. Det gäller bara att veta hur. Något jag just nu i all ärlighetens namn inte vet. Något jag tänker ta reda på under resans gång.

Varför byta blogg?
Jag förtjänar inte längre att kalla mig MiniZillen, så är det. Det är sanningen. I vitögat. Nu är jag ZtorZillen, med en förhoppning att snart vara värdig namnet "MiniZillen". Eller vänta! Inte en förhoppning! Utan en stark tilltro till mig själv. Just det. Så ska det vara. Positiv energi, det är vad jag ska fylla denna blogg med. Det, och envishet. Ärlighet. Det är så här jag är. Take it or leave it. Jag har en vag plan. Som blir tydligare och tydligare. Nu börjar det. Med små steg mot förändring. Det här är jag. Välkommen till min blogg.

Välkommen till mitt nya liv!