Idag har jag varit på gruppmöte och haft min vägning.
Denna grupptid ägnade jag mig åt att göra så som jag fick rådet av er att göra:
jag ställde mina frågor!
Vilket jag gjorde med varierade svar...
Inte så tillfredsställande alla gånger. Men det bästa svaret var i alla fall att jag får dela upp måltiderna till två små om jag vill, även om han inte rekommenderar det (iallafall när det gäller de varma rätterna).
När det gäller Chili sin carne till exempel så får jag alltid så ont i magen efteråt och känner mig proppmätt.
Det talar ju emot allt jag har lärt mig om mat tidigare. Man ska sluta äta när man är nöjd.
Vilket jag då inte gjort utan ätit upp allt eftersom det är bara sååå få kalorier som jag ändå får i mig varje dag.
Men nu sa coachen i alla fall: ät tills du är nöjd, spara resten av maten och ät senare på dagen.
Jättebra svar. Är mycket nöjd med det, nu kan jag återgå till att äta på "mitt" sätt. Tills jag blir nöjd och inte en smula mera. Inte äta upp allt "bara för att..". Utan det äter jag senare, för att få i mig alla kalorier och alla vitaminer och mineraler som jag behöver!
Och sedan kom alltså vägningen. Och som vanligt så har jag tagit ut det "viktigaste".
Det som står inom (parentesen) är det första måttet som togs vid första mätningen på Itim.
Midjemått: ? (110 cm)
Vikt: 96,1 kg (104,2 kg)
BMI: 39,5 (42,8)
Fettprocent: 40,7% (45,8%)
Vilken förändring va?! -5,1% i fettprocent! Snyggt jobbat! Detta ska firas med att jag ska köpa ett par nya trosor. Har börjat "växa ur" mina gamla...fast åt det andra hållet än vad det brukar. De är för stora numera!!! YES!
Det är ju bara några dagar kvar nu...(tills jag får äta FASTmat) å än så länge har jag inte fotograferat en enda shake eller soppa eller gröt. Hur dåligt är inte det????
Skit samma. Jag gör det i morgon. För idag har jag redan ätit alla mina mål. MEN.
I morse vägde jag mig. Egentligen väger jag mig nu..nästan varje dag faktiskt. Inte som en fixidé, längre...konstigt nog. Utan mer för att se om det händer något de dagar jag druckit kaffe (utan mjölk) eller tagit mina gurkskivor. Hittills har jag dock inte funnit något samband med att viktnedgången skulle avstannat på grund av det ena eller det andra. I alla fall. FÖRSTORA bilden!
IMORSE...vägde jag 97 kilo blankt. Med nattlinne på.
Sjukt bra!
För att återgå till vägningen, så är det som om den där fixkänslan jag kunde ha förrut är som bortblåst.
Då jag verkligen kunde känna att hela dagen blev "fel" om jag inte hade vägt mig på morgonen. Jag vet det låter sjukt, men det är sant. Det var så. Då kunde jag tänka på det hela dagen, varför vägde jag mig inte? Tänk om jag har gått upp flera kilo? Nu väger jag mig de flesta dagarna, mest för att jag gillar segerdansen efteråt! Plus att jag sjunger i duschen som belöning varje gång det blir minus...iofs sjunger jag om jag står still eller upp också..hehe..
Trodde ni att jag glömt min skål med kulor? Inte då! Nu är det 7 kilo sedan jag började på Itrim. Sju kulor.
Det är fint...mycket fint...det ökar. Jag har förresten valt att börja om min kulsamling till från den dagen då jag började Itrim! Jag trodde faktiskt inte att jag skulle klara det så här bra.
Jag är riktigt stolt över mig själv och imponerad och märker redan hur detta påverkar mitt självförtroende och självkänsla. Jag KAN, bara jag vill och bara jag bestämmer mig.
Det, det är styrka!
Det är alltså dag 11 idag.
Gruppmöte stod på planeringen idag. Fick veta att jag skulle vara där en halvtimme innan för "vägning".
Jaha. Sagt och gjort jag var där 30 minuter innan tid för möte.
Usch, var så nervös att jag skulle ha skitit på mig om det inte vore för att jag var så hård i magen....
Just det, det är en biverkning som kommit nu. Hård i magen och muntorrhet.
Åter till Itrim.
Väl där så var det flera vänliga ansikten. Och det fanns stor förståelse för att jag var nervös och ny. Skönt.
Dagens tema var "Vikten av tydlig målbild". Jag arbetade tillsammans med en kvinna som berättade att hon börjat på Itrim som stöd för sin dotter som gått upp i vikt sedan hon varit gravid och sedan att det hade blivit mer under småbarnsåren..hon och hennes man ville nu ha flera barn och det var därför hon skulle gå på Itrim. Det var jätteinspirerande att höra henne prata om hennes och hennes dotters framsteg. Vi har ju så olika mål, men ändå så lika. Vi vill gå ner i vikt, visst olika mycket men ändå, och vi vill bli mer hälsosamma!
Min målbild just nu är mycket tydlig för mig själv. Jag vill kunna motionera utan att ha ont. Jag vill kunna bli gravid. Jag vill testa och utmana min kropp med olika träningsformer. Jag skulle vilja dansa och klättra!
Det som var tråkigt, eller mindre bra..var att man fick lite "sekt"-känsla. Lite vi och dom. Kanske bara inbillning, jag vet inte...men det var mitt intryck i alla fall. Något jag hade önskat var också att man skulle få möjligheten att ställa frågor kring konceptet och andra saker som man funderat på. Typ om det är okej att man "smaksätter" sitt vatten med gurka eller citron. Varför det är tre gånger så mycket socker i en kaffeshake än en soppa? Får man äta någon skiva gurka varje dag? Är det kalorierna som är viktigast eller hur tänker man kring "fusk"? Kan man ersätta en påse mot annat om det innehåller samma kalorimängd? Vad gör man om man är supersugen på att tugga? Jag skulle nöja mig lika bra med paprika eller gurka som något annat...är det okej? Hur tänker man...? Ja, som ni ser...många frågor...och jag har flera!
Sedan till det spännande, vägningen!
Midjemått: ? (110 cm)
Vikt: 99, 3kg (104,2 kg)
BMI: 40,8 (42,8)
Energibehov i vila: ? (1822 kcal)
Fettprocent: 44,1% (45,8%)
Och som ni ser har det ju hänt lite saker här! Det som är inom parentes är det som togs dagen innan jag började på måltidsersättning. Mmm...spännande!
Känner mig inte speciellt uppfylld eller glad över dessa siffror. Mer glad är jag att det faktiskt går neråt och att jag KÄNNER mig mer pigg och att magen är mindre uppsvälld.
Det är ju knäppt egentligen att inte vara glad över så fantastiska resultat, men jag tror liksom inte att det har gått in i skallen än...på något sätt.
Ja, jag vet inte.
Vad tänker ni?
Startvikt: 106,4 kg (110630)
100, 9 kg (120903)
101,1 kg (121001)
NU: 101,5 kg (121020)
Kommentar:
Suck. Igen. PLUS. Suck. Iofs "bara" 0,4 kg på 19 dagar. Men ändå! ÄNDÅ!
Tja, jag blir trött påt. Samtidigt känner jag mig glad i alla fall.
Jag mår bra. Äter regelbundet, tackar nej till fikat på jobbet. Äter frukt istället för kakor.
Vardagsmotionerar. Har börjat cykla till jobbet. Mediterar regelbundet och har även börjat med minimeditation...
Jag mår bra och är lycklig.
Vikten är bara en bisak just nu, jag tror också att det är därför det dröjt så länge sedan jag vägde mig sist...
Startvikt: 106,4 kg (110630)
100, 9 kg (120903)
NU: 101,1 kg (121001)
Kommentar:
Det är med blandade känslor jag skriver detta inlägg. Det känns så märkligt. Nu verkar jag vara på väg upp igen då. Å andra sidan så är det ju inte så mycket uppåt. Med tanke på all stress. Död, begravning osv. Nytt jobb, flytt. Det är mycket som har hänt, och det var länge sedan jag vägde mig och rapporterade det. Nu är det i alla fall åter på banan igen, så att säga.
Samtidigt känner jag mig gladare än på mycket länge. Jag och min sambo pratar mycket om framtiden och det känns bra att vi har flyttat söderöver, så att säga. Flytten tärde mycket på oss, men nu är den över och det är "bara" att packa upp alla kartonger. Snart har vi internet också och jag kan börja visa bilder på mitt alldelles egna Zilliz-gym.
Tror mycket med vikten sitter i mitt huvud. Har funderat med min sensei kring detta. Och jag tror att jag tycker, i mitt undermedvetna, att jag inte är värd att väga mindre. Att jag begränsar mig själv och att jag stressar upp mig och därmed hämmar viktnedgången...det tror jag. Kontentan av denna vägning blir alltså att jag ska börja unna mig själv mera saker i vardagen. Inte mat, inte sötsaker, men småsaker som förgyller vardagen!
Förra veckan så belönade jag mig själv med att shoppa loss på ellos.se.
Det blev fem stycken kjolar. 2 st rosa, en ljusblå/turkos, en orange samt en mönstrad. Som tur var så kunde jag ha alla kjolar. En satt dock lite märkligt, men tror den kommer passa perfekt sen när jag har gått ner lite till i vikt!
Tror att dessa kommer bli toppenfina med lite snygga leggings till. Kan jag ju använda året om! PLUS! Att de kommer sitta ännu bättre ju fler kilon jag går ner! Kan ju inte bli bättre! Turkosa leggings till detta, eller ett par gråa. Skitsnyggt ju. Känner mig massa pepp att bli mer färgglad...!
Startvikt: 106,4 kg (110630)
100, 1 kg (120803)
100,0 kg (120810)
99,9 kg (120817)
101,4 kg (120824)
NU: 100,9 kg (120903)
Kommentar:
Jaha. Då var jag tillbaka online igen då. Vägt mig har jag också gjort, trodde det skulle bli ett rejält plus, men icke!
Minus 0,5 kg.
Inte illa i sorgetider.
Tack föresten för alla kramar! Och alla tankar som ni skänkt till mig.
Även min älskade Samson har försökt trösta matte...han har gett mig hans favoritleksak, som jag får låna ibland när jag är ledsen och tänker för mycket. I natt har jag haft äran att dela säng med Mr Star (nedan).
Trots sörjande, eller kanske på grund av..så har jag utmanat min rädsla för att springa utomhus. Med nyfunnen styrka från min farmor, som fanns med i mitt hjärta och i tanken..så gav jag mig ut på en 25 min tur i skogen i fredags. Det var mycket inspirerande även om det blev intervallträning på grund av suddig sikt (tårar).
Min farmor har alltid stöttat mig i att försöka gå ner i vikt, även om hon älskade mig för den jag är...
I alla fall, därför känner jag att jag nu kan ta tag i detta igen.
Kanske blir lite mer sorgset ett tag fram över, men det får ni leva med.
Min farmor vill se mig lyckas och nu ska jag klara denna resa, inte bara för min egen skull utan även för hennes.
Startvikt: 106,4 kg (110630)
100, 1 kg (120803)
100,0 kg (120810)
99,9 kg (120817)
NU: 101,4 kg (120824)
Kommentar:
VA?! VAD HAR HÄNT?!
Jag som har skött mig bra! Inte exemplariskt, javisst. Men bra. +1,5kg.
Jag grät en skvätt i morse. Kände jag behövde det.
Nu, med lite distans till det hela..är jag fortfarande upprörd, men inte ledsen.
Det är som det är. Jag får väl för f*n se till att det blir -1,6kg till nästa veckas vägning då!
Nä, nu ska jag sörja ett tag, sedan är det upp i sadeln igen..
Fattar dock fortfarande inte vad som har hänt! :S
Kollade upp det här med BMI. Något jag för övrigt egentligen tycker är helt missvisande. Men i vilket fall som helst, eftersom det är det som sjukvården går efter när det gäller att hjälpa till vid barnlöshet...så har jag ändå ett intresse att då och då kolla upp vart mitt BMI ligger.
OBS; det är inte så att vi försöker bli gravida..jag vet inte ens om jag kan få barn..eller så. Men om man behöver hjälp av sjukvården så är det lågt BMI som gäller, enligt min kontakt på sjukhuset här uppe då. De säger ju att jag inte kan få barn, hur de nu kan veta det utan att vi har testat...och att vi när vi är redo kommer att få hjälp med detta, det vill säga om jag gått ner massa i vikt först..
Åter till BMI. När jag började min viktresa hade jag ett BMI på 44,1 och nu har jag cirka 41,5. Så det tar sig även på den fronten så att säga. MINUS i bmi. Yes. Nu börjar det "kännas" att detta är på riktigt och inte bara tillfälligt. Det kanske inte går så fort, men det går neråt i alla fall. Och det känns riktigt bra.
Startvikt: 106,4 kg (110630)
100, 1 kg (120803)
100,0 kg (120810)
NU: 99,9 kg (120817)
Kommentar:
När jag vägde mig i morse blev jag så glad att jag började gråta. Förstår du? -0,1 kg. Det är inte mycket.
Men det är något. Och det är neråt. Och det är tvåsiffrigt. DET DU! Det är sjukt. Det är fantastiskt. Känns som om det var en evighet sedan jag vägde 99, 9 kg. Kollade i min gamla blogg för att ta reda på när det var senast jag vägde under 100 kilo. Vad jag hittade så var det 2010. Sorgligt.Tragiskt. Men ändå, lite lyckligt. Lite glatt. Det betyder att jag är på rätt väg. Att denna gång är det inget jojobantande. Dennna gången är det inga quickfix. Det är på riktigt. Det är sanningen. Det är en ny livsstil. Denna vecka har jag varit förkyld, haft svårt att sova...men också ändrat mina morgonrutiner. Gått upp tidigare på mornarna, börjat meditera. Med mantran i min hjärna. Med tacksamhet till att min kropp fungerar, att den håller upp mig att jag orkar med..trots stor övervikt. Jag är glad. Känner mig peppad. Känner mig stärkt av att jag tagit klivet ut att visa mina fotografier på bloggen och att jag börjat be om hjälp för att lära mig mera...Jag är tacksam över att jag hittat något jag tycker om..något som inte handlar om mat eller vikt...!
Det är ett stort steg för en missbrukare!
Startvikt: 106,4 kg (110630)
100, 1 kg (120803)
NU: 100,0 kg (120810)
Kommentar:
Om jag säger att jag är glad, skulle jag ljuga. Jag blev riktigt sur i morse när jag ställde mig på vågen och såg att jag fortfarande va tre siffrig. Så är det. Men, det gick inte många minuter förens jag ändrade tankemönster och började tänka att jag gick neråt! Jag stod inte still och jag gick inte upp i vikt denna vecka, jag gick neråt! Sakta men säkert.
Istället för att tjura, bestämde jag mig för att jag skulle fira.
Jag har alltså ägnat hela dagen åt att fira att detta är sista veckan i mitt liv då jag är 3-siffrig!
Tro det eller ej, men jag är inte bitter. Och det är jag j*kligt stolt över.
Jag har visserligen ägnat hela dagen åt att fixera vid min vikt, men jag har inte klankat ner på mig själv, istället har jag höjt mig själv till skyarna och varit stolt över att jag faktiskt gått ner 6 kilo på ett år! Det är bra. Det är bara å fortsätta. Dessutom är det inte konstigt att jag inte gått ner mera.
Ärligt: jag har druckit fyra stycken koppar varm choklad på jobbet, denna vecka. Det är självklart det påverkar kroppen. Så mycket socker har jag nog inte fått i mig på kanske tre-fyra år. Så jag är faktiskt nöjd. Nu. På kvällen, idag, samma dag som vägning; tar jag alla gånger ett minus 0,1 istället för plus eller stå stilla. Jag är stolt över mig själv och det har jag firat genom lite shopping. Nedan ser ni senaste tillskottet i min garderob. Jag har också köpt nya träningsbyxor! (i en hel storlek mindre än sist: 50 istället för 52! DET är framsteg!).
-MEN bara så ni vet, nästa vecka..SKA jag vara 2-siffrig, så det så!-
(120808)
Nuvarande storlekt i cm (tidigare)
Arm: 36,5 cm ( -2,5 cm)
Under brösten: 94 cm (+/- 0 cm)
Navel: 105 cm ( -2,5 cm)
Rumpa: 128 cm (+/- 0 cm)
Lår: 77 cm (-1 cm)
Kommentar:
Va skönt. Det rör sig liksom. Jätteroligt och på så kort tid som en månad bara. Det är ju helt fantastiskt. Jag är glad och stolt över mig själv. Så pass stolt att jag lovar att fira detta med att köpa ett simkort som belöning. Dock ska jag flytta först så det blir liksom en försenad present till mig själv, men välförtjänt måste jag säga. Va roligt att börja simma igen.
Har liksom haft abstinens nu när badhuset lagt ner här på orten...det är visserligen tillfälligt, men ändå jobbigt.
Imorgon ska jag jobba sent, ska hämta en afghansk flicka på flygplatsen...så vi får se om vi hörs i morgon. Nu ska jag gå å lägga mig tidigt! Natti natt!
Ja, ibland kan jag känna lite prestationsångest, när det kommer till bloggen. Jag läser flera andra vikt- och träningsbloggar och jag blir både inspirerad och glad av att läsa om när det går bra (och mindre bra) för er...vissa skriver så bra att jag kan känna stor inspiration bara av att läsa om det som skrivs. Det behöver inte vara superpepp eller att viktminskningen går superfort...men just det att vissa människor tycks vara födda med sådan talang för att uttrycka sig i ord. Det är imponerande. Människor jag aldrig har träffat i verkligheten, kan ge stöd utan att ens veta om det. Deras ord ger mig styrka och tilltro till att jag kommer klara det här också...det är inte omöjligt.
Jag kan känna viss prestationsångest över det här med bloggen. Att jag "måste" skriva intressanta inlägg och att det måste gå bra för mig.Samtidigt försöker jag tänka att jag skriver för min egen skull...men det är svårt...Det här med prestationsångest generellt, när det gäller att minska i vikt och mått, kan vara fruktansvärt påfrestande. Jag har ännu inte hittat någon mirakelkur om hur jag ska komma över den...så jag får fortsätta fundera. Tills dess kanske ni har några tips?
Föresten är bilden ovan tagit från gårdagens morgonpromenad längs älven...se så många turister som kommit till stan i deras husvagnar! Vad kan folk tycka är mysigt här? Förutom naturen då...men ändå, mitt ute i ingenstans, liksom?
Startvikt: 106,4 kg (110630)
102,2 kg (120706)
101,7 kg (120713)
102,1 kg (120720)
101,3 kg (120727)
NU: 100, 1 kg (120803)
Kommentar:
Okej, det här är lite pinsamt. Men jag fick en chock igår när jag klev upp på vågen. Jag vågade inte tro det. Är det sant? Jag valde att inte tro det och så vägde jag mig idag igen. Samma siffra, och dessutom bildbevis. Suck. Jag vet inte vad jag ska skriva. MINUS 1,2 kg på en vecka! Och då åt jag ändå tårta igår (räknade in det i mitt kaloriintag, och pizza i måndags). Jag gjorde en chansning på vad pizzan kunde vara "värd" i kalorier och räknade sedan på matdagboken.se Men...jag fattar ingenting. Är det sant? Är jag nere och sniffar på 100 kilo? Vad är det som händer? Vad är skillnaden? Kan det vara kortisolen? Och att jag börjar känna mig mer och mer lugn inför flytten, det i kombination med att jag nu räknar ALLT som stoppas in i min mun? Hm...träningen har varit katastrofal denna vecka. Det har blivit många promenader, men inte alls lika mycket träning som jag planerat.
Jag tar dock nya tag nu. Med ny motivation och ny styrka. Just det. Vatten också. Jag dricker mer vatten..jag har alltid druckit minst en liter innan lunch denna vecka. Kanske gör det också att man känner sig mättare under längre tid? Har mått mycket bättre i trötthetsväg denna vecka än förra veckan...visst det är inte på topp, jag har mensvärk och jag känner mig ständigt sugen på något med socker i...men det fungerar. Det går ju framåt. Det går neråt! Helt otroligt! Jag kommer vara på tvåsiffrigt när jag flyttar söderöver! Underbart! Vilken känsla! Detta ska firas med lite egentid med min kamera och sedan ska jag pyssla om mina orkidéer! Kanske ska jag virka lite också? Åh, jag är så glad att det fortsätter att röra på sig neråt!
Vi hörs snart!
Startvikt: 106,4 kg (110630)
102,2 kg (120706)
101,7 kg (120713)
102,1 kg (120720)
NU: 101, 3 kg (120727)
Kommentar:
Ojoj, det här med kaloriräkning kanske är min grej? -0,8 kg sedan förra veckan. Det är bra. Det är riktigt bra, kan inte vara mer stolt över mig själv än vad jag är just nu. Dessutom är jag jättestolt över att jag lyckats motstå alla frestelser på stan, det är nämligen "festival-vecka" vilket innebär langos, kebab, godisstånd och allt annat gott som kan tänkas finnas i matväg...
Detta ska i alla fall firas med ett eukalyptusbad och sedan en ansiktsmask på det!
(120707)
Nuvarande storlekt i cm (förändring sedan senaste mätningen)
Arm: 39 cm ( +5 cm)
Under brösten: 94 cm (-7 cm)
Navel: 107,5 cm ( -1,5 cm)
Rumpa: 128 cm (-2 cm)
Lår: 78 cm (+3 cm)
Kommentar:
Jag mätte mig ju i början på månaden, den sjunde. Sedan glömde jag helt bort att redovisa detta.
HUR sjukt är inte det? Jag är så glad över resultatet. Armstorleken skrämmer mig lite, men jag är fantastiskt nöjd med att jag minskat hela SJU CENTIMETRAR under brösten! Å två över rumpan! Senaste mätningne var i januari.
Rumpan är ju den jag vill ska minska mest, men naturligtvis kommer det ju inte bli så nu, bara för att jag vill det!
I vilket fall som helst känns det som en stor motivations boost, att se att det faktiskt händer något.
Tror jag ska börja mäta mig lite mera regelbundet också, för att bli ännu mera pepp.
Mäter ni er?
Startvikt: 106,4 kg (110630)
102,2 kg (120706)
101,7 kg (120713)
NU: 102,1 kg (120720)
Kommentar:
Hejhopp! Här händer det grejer. Ena veckan upp, andra ner...men från den ljusa sidan: jag har gått NER 0,1 kg på två veckor. Det är ju bra -försöker tänka positivt-...Ja, jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga. Jag har tänkt mycket den här veckan som gått. Riktigt mycket. Sakta men säkert inser jag att jag behöver vara mer ärlig mot mig själv och att jag ska gå tillbaka till att skriva upp allt vad jag äter. Jag ska väga och mäta ALLT. Något är det som inte stämmer. Något är fel och jag tror att det är maten. Mitt dagliga intag av kalorier måste helt enkelt vara för högt.
Den fysiska aktiviteten har sällan varit så hög som den är idag. Jag tränar styrka/kondition varje dag, en timme. Är ute och går med hunden minst en timme om dagen och jag vardagsmotionerar i form av att räkna steg och kommer upp i ca 10 000 steg varje dag. Det MÅSTE vara maten som är felet. Så är det. Jag är övertygad. Nu ska jag som sagt börja räkna kalorier igen. Och jag börjar i morgon, har gjort ett överslagsräkning idag och det har sjunkit in i mig att jag har varit lite väl "vänlig" med portionsstorlekarna. Jag måste också jobba mer med den mentala delen...då min sambo så snällt påpekade att jag straffar mig själv med större portioner när jag har gått ner mycket i vikt en vecka. Det stämmer. Och jag måste utforska vad det sitter i...varför gör jag så här "omedvetet" mot mig själv? Hur tänker jag? Vad tänker jag?
Startvikt: 106,4 kg (110630)
102,2 kg (120706)
NU: 101,7 kg (120713)
Kommentar:
Ojsan! Nu hände det igen. Att jag gick ner, bara sådär. -0,5 kg, på en vecka.
Fredagen den 13:nde.
Hehe. Va skönt, det är just detta jag behöver. Få positiva resultat för att orka vidare. Jag blev mycket glad av all den respons jag fick tidigare, då jag skrev om min frustration kring detta med vikten. Det känns skönt att ha en liten grupp supportrar som stöttar när livet känns lite extra tufft. Jag är oerhört tacksam för det ska ni veta. Det känns också som en otrolig lättnad att vågen visade ett minus idag. Mycket skönt. För er som själva bloggar, så vet ni ju vilken enorm effekt det kan få på en då man får mycket bra feedback....för mig har det den positiva effekten att jag ibland tänker på er i motivationssyfte när jag ska göra svåra val.
Exempelvis var jag ute och fikade med mamma, pappa och sambo igår. Istället för att ta en stor bakelse (som jag ville), tänkte jag på er och ville liksom inte göra er besvikna...Jag vet att det vore bättre om jag tänkte "det är inte bra för mig att äta den där", oftast tänker jag nog så också. Men ibland är det skönt att mentalt "ha någon annan att skylla på". Det är liksom lättare, på något vis. Tack i alla fall för att ni finns här för mig!
Föresten måste jag bara visa denna bild. Var ute och gick med lill-Samson då han hittade ett ensamt Ballerina-kex. Mitt ute i gräset...så ensamt, så roligt på något sätt. Så oväntat. Tog ett kort på det då det fick mig att le utan speciell anledning. Ibland behöver man le åt "ingenting" för att känna sig lite extra glad och pepp!
Startvikt: 106,4 kg (110630)
NU: 102,2 kg (120706)
Idag känner jag ett behov av att skriva av mig. Jag är frustrerad. Jag vet att jag hela tiden försöker upprätthålla ett sken av att vikten är mindre viktig och att hälsan är viktigast…och oftast tror jag verkligen på detta också. Förutom ibland. Som nu. När jag tränar som en idiot och det ändå inte händer något på vågen. Eller det händer något, men något fel. Jag fattar verkligen inte vad det är för fel på min kropp.
Eller vad det är för något som jag gör fel. Känner bara mig såå fel. Känner mig äcklig och ful.
Känns som om jag har noll karaktär och att jag hela tiden gör fel. Varför känner jag så?
Allt är fel just nu. Jag vet att det inte är ”jag” som tänker så här, inte mitt logiska jag i alla fall…men jag upplever att jag verkligen kämpar med dessa j*vla kilon…och tycker väl att jag borde bli belönad. Jag borde någon gång få skörda min frukt av allt arbete jag lägger ner.
Just nu ifrågasätter jag allt detta. Vikten. Motionen. Livet. Vad gör jag för fel? Vad är det som inte fungerar? Vad måste jag ändra? Eller ska jag bara fortsätta med det jag gör och vänta? Ha mer is i magen och bara vänta? Suck. Jag vet inte. Det är konstigt. Märkligt. Får inte fram orden. Känner mig tom och besviken. Känns som om jag vill dra mig undan och vara ensam. Inte träffa folk, inte visa upp mig. Känner att jag misslyckas –igen. Jag har hållt på med denna j*kla resa så j*vla länge nu att jag kan spy. Visst jag väger mindre idag än för ett år sedan. Men det är inte rimligt att bara gå ner 4,2 kilo på ett år. Vad är det för fel? Vad är det som är helt galet? Varför går det för ”alla andra” men inte mig? Jag behöver hjälp, det är klart. Men var ska jag börja? Med vad behöver jag hjälp? Nu är jag bara ledsen. Skäms. ”Alla” vet att jag viktkämpar. ”Alla” ser vad jag äter, hur jag rör på mig…men inget händer. Varför händer inget? Vad är det som är fel? Jag blir så less på allt. Jag vill sluta. Äta mig supertjock, gömma mig, göra slut med vänner/fästman/familj…krypa ner under ett täcke och bara gömma mig…
Vägning:
105,0 kg (11-12-02)
102,2 kg (12-05-03)
101,7 kg (12-05-11)
102,1 kg (12-05-18)
101,8 kg (12-05-25)
101,6 kg (12-06-07)
101,4 kg (12-06-21)
101,7 kg (12-06-28)
Kommentar:Plus. Nej tack, säger jag. Fast å andra sidan är det "bara"! +0,3 kg. Å med tanke på midsommarhelgens svullande så får jag nog ändå vara rätt nöjd med veckans resultat, det kunde ha varit mycket värre. Är glad över att min kropp inte längre "suger åt sig" allt som den får i sig. Jag undrar just varför det är så?
För er som följt mig ett tag vet att jag oftast "straffas" rejält på vågen om jag så bara har tagit ett litet avsteg från min matplan. Så det är bara att acceptera och gå vidare.
Jag är ändå glad. Även om jag önskat ett minus. Det är trist när det tar sådan tid.
Förmodligen för att jag inte lyckas bli överens med min motivation.
Just nu är det mycket antingen eller. Antingen så har jag motivation för att äta bra, eller så har jag motivation till att träna. Varför är det så?
På återseende!
