ZtorZillen

Vad är måttet på framgång? Det är en fråga som jag ställt mig några gånger denna vecka.

Dels då "barn" och "äktenskap" har kommit upp som samtalsämne...sisådär...vad ska jag säga, en miljon gånger?

Det spelar ingen roll att jag har saker som jag själv anser vara mått på framgång; en snubbe jag fortfarande älskar, och som älskar mig. En hund som är supergo. Ett jobb jag oftast trivs med. En lön jag är nöjd med. En utbildning jag är stolt över. En specialisering inom ett område jag är intresserad av. Jag är lycklig. Har hälsan. Har gått ner i vikt, flera kilon till och med!

MEN så tjatas det från min svägerska..."när ska ni skaffa barn? mitt barn vill ha en kusin"

Till slut sa jag "du kanske skulle skaffa henne ett syskon istället"

 

 

Åh, jag blir så frustrerad. Irriterad. Ledsen. Sårad. ARG.

Vad har hon med mitt liv att göra? Mina val? Mina icke-val?!

Det kanske är så att vi i min relation med min sambo, faktiskt är TVÅ i relationen...och vem har sagt att vi är överens om de här frågorna?

Nu är vi ju inte överens om äktenskapsfrågan...men iaf.

 

Blir ledsen över att vissa tar sig friheten att bara klampa in i ens liv och tro att de har något att säg till om.

Jag vet att jag överreagerar.

Men det är i alla fall irriterande.

Vem är DU att dömma mig?!

 

 

Ja, som ni märker så tär det lite på mig mentalt..att helt plötsligt ha min svägerska så nära...

Så lääänge.

Hon är bra i rimliga doser.

Sedan har jag nog svårt med sambos släkt, lite...för de är inte som i min familj.

Vi är mer nära och kan vara mer lättsamma pratglada och skratta...oss själva.

Med svärmor och svägerska är sambo också konstlad..och ansträngd.

Det är trist.

Men kanske inte så konstigt om man bara får höra att vi inte "producerar" barn?