2014-06-26
20:41:46
Åter på plats
Hej vännen
Stress är farligt! Speciellt för envisa, starka, välvilliga A-personligheter.
Du har ett viktigt arbete men viktigast är du, när du har ork ich är i balans då kan du göra ett bra jobb.
Barnstressen är sjukt jobbig och nästan omöjlig att bortse ifrån. Hittade en bok jag skrivit dagbok i om tiden innan Lammet och oj va jobbigt det var att läsa. Man förtränger snabbt de jobbiga känslorna . Hade mycket tankar om mig som kvinna och att vara otillräcklig och vikt!!
Jag är också anti tabletter men ibland kanske man behöver lite hjälp. Kanske behöver du faktiskt bara släppa alla måsten och krav och "ge upp" ett tag. Sjukskriv dug ett par veckor, spara semestern.
De säger ju slappna av så blir du med barn och det har alltid gjort mig så jäkla arg, liksom bara ytterligare ett sätt att skuldbelägga mig. Men jag tror dock att det finns en viss sanning i det. Såklart beror det på orsaken till varför man inte kan bli gravid, tex börjar man ju inte producera ägg om man inte har några bara för att man slappnar av. Men om man är ofrivilligt /oförklarligt infertil så tror jag att en kropp och knopp i balans kan påverka kemin i kroppen.
Sen är det ju inte lätt att slappna av och sluta stressa när man lever i den situationen, barnstressen går inte att tänka bort!!!! Men man kan praktiskt genom att ändra saker i vardagen minska medveten och omedveten stress. Jobb, städning, vikt motion sånna saker kan man faktiskt ta kontroll över.
Oj oj nu skrev jag visst en novell :-)
Kram på dig
Det var jag
Jag tänkte att om du går till en läkare och förklarar hur dåligt du mår så kan den sjukskriva dig. Utmattning !!
Infertilitetsproblem är svåra för själen, en bra läkare kan motivera det. Och vill du inte visa din srbgivare orsaken. Då kopierar du och täcker över det alternativt ber om 2 sjukintyg.
Det kan vara viktigt för att förhindra en verklig utmattningsdepression tex.
Livet är otroligt svårt emellanåt. Jag orkar ta mig framåt tack vare mina antidepressiva tabletter, en fantastiskt stöttande sambo och att jag bytt till ett jobb där jag trivs bättre och ökade lite i lön, vilket gjorde att jag satte ett större värde på mig själv. Visst, att jobba med småbarn mellan 1-2 år kan tyckas som ett jobb vi inte bör få så mycket betalt för, men vi som jobbar som pedagoger gör det möjligt för alla föräldrar att tjäna sig ett uppehälle och dessutom tar vi hand om det allra viktigaste och finaste de har. Alla som innehar ett människoyrke borde värderas galet mycket högre på alla sätt! Det arbete du genomför på ditt jobb hjälper så otroligt många människor och det är så trist att vi som jobbar med människor sällan får känna vilket fantastiskt jobb vi faktiskt gör.
Förstår att det är kämpigt just nu. Mitt bästa råd till dig är att gå till läkare och sjukskriva dig en tid, innan det går för långt. Om du kraschar in i väggen totalt kommer det var oerhört svårt, i vissa fall omöjligt att gå tillbaka till ett liknande arbete. Att bli utbränd innebär för många detsamma som att byta bana då man blir rädd för sitt gamla jobb och svårt att förlika sig med diverse saker som gjorde en sjuk. Jag tror till exempel inte att jag någonsin klarar av ett lärarjobb igen efter att ha blivit utbränd på en tidigare arbetsplats. Jag har försökt men genast mått fruktansvärt, så ja, nu jobbar jag i förskolan där jag trivs, dock vill jag utvecklas vidare.
Visst suger det att en funderar på att byta jobb fast en egentligen trivs och vill jobba med det? Det borde verkligen satsas mer på socialtjänsten, ingen kommer ju vilja stanna om det är som det är nu. Många vill ju byta jobb just för de känner att det inte går att göra ett bra jobb. Då försvinner de med erfarenhet, och det blir så att kommunerna inte har något annat val än att anställa nyexade, oerfarna som bara orkar stanna tills de hittat något annat. Jag blev själv anställd som barnutredare som nyexad i höstas, det är ju egentligen fucked up.
låter ju jättestressigt allt :(
Det var länge sedan jag lämnade något spår efter mig men jag läser alla dina inlägg, de berör mig. Jag har inte något klokt att säga i dagsläget men skickar en stor varm kram.