2014-02-20
21:46:41
Personlig utveckling
Någonstans i början på året insåg jag att jag inte kommer att fullfölja min utbildning på distans gällande mental träning med fokus på stresshantering. Varför? Det blev för stressigt, tragikomiskt eller hur?
Nej, men det fungerade inte. Enligt kursplanen var det studier i flexibeltakt på heldistans. Men när inlämningsuppgifterna blev allt större och mer tidspressat kände jag att det blev för mycket.
All prestationsångest tog naturligtvis fart.
Jag ställde mig frågan gång på gång; för VEM gör jag detta?
När jag insåg att svaret var barnsligt lätt; JAG! Så insåg jag lika snabbt att det var dags att hoppa av.
Det ger mig inte tillräckligt med positiv energi i relation till vad mycket negativ energi det skapar. Så jag slutar.
För ett halvår sedan hade jag sett detta som ett personligt misslyckande. Nu väljer jag att se det som att jag alltmer börjar lyssna på mig själv och respektera mina egna känslor! Jag är värd att lyssnas på!
I samband med detta kom en Itrim-kompis och berättade om bergsmeditation.
Hon håller på med det som ett steg i personlig utveckling.
Hon leder också grupper i detta. Så för två veckor sedan började jag för första gången i mitt liv i en meditationsgrupp! Jisses va läskigt. Åh, vilken prestationsångest! Vilken press jag hade på mig själv. Samtidigt som jag bestämt mig för att i alla fall en gång per halvår riktigt utmana mina rädslor för att utvecklas mer!
Att göra något sådant här, och speciellt i grupp var för mig (och är fortfarande) skitläskigt.
Tycker det är såååå jobbigt att jag nästan gråter bara av tanken att göra det, att prata inför en grupp (vi är bara sex pers, men ändå!) och dessutom prata KÄNSLOR med främmande människor...ojoj, oj...vart ska detta leda?!
Men...det var lättare idag, än förra gången. Jag är modig och så stolt när jag går därifrån. Vi mediterar i grupp och sedan får man berätta om sin meditation och får sedan feedback, som man ska ta in utan att kommentera verbalt. ÅH! Häftigt. Å läskigt vad de andra reflekterar om en själv. Det stämmer så väl i mångt och mycket, även om man kanske inte vill erkänna det direkt.
Kan rekommendera att utmana sina rädslor på detta viset! Det är faktiskt mycket utvecklande, samtidigt som det är pissläskigt!
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Det är det här jag menar, du är fantastisk!!! Så imponerad