ZtorZillen

 

Jag har hoppat på en utmaning, gällande yoga.

Små korta yoga-pass, ett per dag i en månad.

Jag har nu gjort tre dagar i rad. Två dagar av dessa tre har jag gjort två pass/dag.

Det känns lite småklumpigt, måste jag erkänna.

Fettvalkarna är i vägen, sladdret sladdrar lite obekvämt och man både känner och ser saker på sig själv som man tidigare inte "visste om".

Kanske är det just det som är en del av yogan?

Eller det är så jag tänker mig att det är en del. Att se sig själv.

Lära känna sig själv.

Acceptera och slutligen älska.

Älska sig själv. Så fint, så fridfullt.

 

Antar att det tar mer än en månad att uppnå just det syftet.

Mitt mål är att få ett inre lugn. Att bli mer positiv och kanske...kanske?

Kanske även uppnå någon form av att återigen kunna se mig själv i spegeln, in i mina ögon och le.

Genuint le mot mig själv och bara kunna tänka något positivt.

Inte som nu, när jag upptäcker och kommer på mig själv att spinna iväg i negativa banor och tankar om mig själv.

Tankar som jag inte förtjänar. Negativa saker om mig själv, som jag innerst inne vet om inte längre stämmer.

Det är mitt gamla jag.

 

Min förhoppning är att yogan i kombination med bergsmeditation och daglig meditation ska ge mig självförtroendet åter. Självkänslan åter och kärleken till mig själv och min kropp åter.

Det kommer att ta tid.

Men jag är envis.

Jag kommer övervinna min inre latmask och självdestruktiva monster!