ZtorZillen

2013-09-25
20:03:16

Varm i själen
För det mesta klagar jag ju på mitt jobb här,
Eller så känns det i alla fall
Idag hade jag besök av ett fd gatubarn från Albanien.
Han är arg och rädd.
Mest rädd. Han ska bli utvisad.
Migrationsverket har sagt sitt. Och hans liv har därmed upphört att existera, enligt honom.
Varför ens bry sig, när ingen bryr sig tillbaka?
Klok kille.
Mycket skarp. Jag sa det också. Jag tycker om att jobba med dig, för du är så olika många andra barn jag jobbar med. Du ifrågasätter och vill lära dig nya saker. Det är inspirerande för mig att jobba med sådana som du.
Men det smärtar mig att se en så klok kille strunta i skolan. Att jag ser att du har så stor potential, men att du inte ens försöker. Vill du ens vara här?
Om det du har berättat för mig stämmer. Har ingen någonsin brytt sig om dig. Du har fått klara dig själv och lärt dig överleva den hårda vägen.Men nu. NU i Sverige. Finns det flera som bryr sig om dig. Bryr sig och ställer krav. VI vill att du ska utvecklas och nå din fulla potential, oavsett om det är i Sverige, Canada, Albanien eller Thailand...det är oviktigt. Vi vill ditt bästa. Och jag tror att det gör dig förvirrad och ledsen, över att det skulle ta så lång tid att få någon som bryr sig om dig. Därför tror jag att du inte vet vad du ska göra med dina känslor.
Tårarna rinner ner för kinderna.
Jag säger att vi tar en paus. Vi går ut för lite luft. Sen kommer vi tillbaka och pratar utan tolk.
Mötet fortsätter.
Jag vet inte hur jag ska agera eftersom ni tycker om mig, säger han.
Mitt hjärta brister. Jag funderar seriöst på att adoptera alla barn jag jobbar med. De behöver kärlek.
Det smärtar att Migrationsverket ens tänker tanken att skicka tillbaka barn/ungdomar som inte har något att återvända till.
Vi lägger upp en planering på hur han ska klara av att ens ta sig upp ur sängen. Och försöka hitta lite hopp.
Han viskar något till sin god man. God mannen säger till mig; "han vill säga något till dig på svenska".
Han går sakta fram till mig. Lägger armen om mina axlar (jag är väldigt kort) och säger mitt namn och fortsätter; "jag tycker jättemycket om dig" och kramar mig hårt.
 
Det blev varmt inom mig, djupt inne i själen..och det smärtar att veta att den här killen är så övergiven. Och att med största sannolikhet så kommer Migrationsverket skicka tillbaka honom....plötsligt känns mina viktproblem mycket små...och jag ska ägna resten av kvällen att INTE bekymra mig om min vikt!

Kommentarer:
#1: Tackan

Fantastiskt att få sådan fin respons !!! Vilket bemötande , du värkar verkligen vara rätt person på rätt plats!

Svar: Känns så ibland! :D
pcoslife.blogg.se

2013-09-26 @ 20:03:19
#2: A

Härligt att få höra sådant ibland. Ja, du är på rätt plats!
Kram

Svar: TACK
pcoslife.blogg.se

2013-09-29 @ 07:59:41
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: