2013-11-02
13:13:53
Frågor och svar (jobb)
Jag jobbar ju med ensamkommande flyktingbarn. Definitionen är att de är under 18 år och kommer till Sverige utan någon vårdnadshavare (mamma eller pappa). Det betyder att det kan komma en syskonskara, eller ett/flera barn tillsammans med vuxet syskon, moster/faster, farbror/morbror, kusin, mormor/farmor, farfar/morfar osv osv. Och då räknas BARNET som ensamkommande flyktingbarn även om det då inte kom själv till Sverige. Lagstiftningen ser lite annorlunda ut mot barnet om den kommer som ensamkommande flyktingbarn eller om den kommer tillsammans med sin mamma eller pappa eller båda.
Samma sak gäller om barnet kommer tillsammans med exempelvis en grannfamilj från sitt hemland. Familjen och barnen i den familjen gäller under en speciell lagstiftning och det andra barnet (ensamkommande) gäller under en annan lagstiftning. Generellt kan man säga att har man inte uppehållstillstånd eller är svensk medborgare (TVÅ SKILDA saker), så gäller en annan lagstiftning än om man har uppehållstillstånd eller är medborgare. Kan berätta lite mer om det en annan gång, ifall intresse finns. Jag älskar verkligen mitt jobb och kan skriva om det hur mycket som helst...mest för att jag tycker att det saknas så mycket information till mer "vanliga" människor (ni som inte är inne i "svängen" som jag är)!
Fick lite frågor kring mitt jobb, som jag tänkte svara på;
Kan barnen svenska eller jobbar du med tolk?
-Tja...när barnen kommer till Sverige, kan de naturligtvis inte svenska. Då använder vi till en början tolk. Vissa barn/ungdomar lär sig "lätt" svenska redan på en månad, andra tar det längre tid för. Vissa använder jag tolk till även om de bott och levt i Sverige flera år. Sedan beror det naturligtvis på vilket språk dom pratar, om det är någon som har engelska som modersmål, använder jag inte tolk för att jag anser att jag kan engelska så bra. Men det beror ju också på vad ungdomen/barnet själv vill. Ofta sitter jag i samtal, lite om du tänker dig terapeut-klient. Då har vi oftast en tolk via högtalartelefon. Ibland, har jag tolk på plats..men de flesta barn tycker att det är lite jobbigt, då vi pratar om mycket känsliga saker. DÅ kan det vara lättare att öppna upp sig utan att "se" den som tolkar.
Hur blir det när de bor i familjehem i början, kan familjen det språket då eller kör man " kroppsspråket"?
-Det här är en lite mer komplicerad fråga än vad man kan tro. Det beror på HUR barnet kommer in i Sverige, och hur gammalt det är. Är barnet över 15 år brukar de flesta komma till ett gruppboende. Hur gruppboenden ser ut kan jag också utveckla i senare inlägg, om intresse finns. Om barnet kommer ensamt, och är säg..14 år (som den pojke jag mötte igår), då placerar vi honom i ett jourhem. Det är ett familjehem som har lite mer "utöver" kompetens och i alla fall i vår kommun, har stor erfarenhet av ungdomar och barn i alla åldrar. Jourhemmet har svenska som modersmål (men det är ju inte så i alla kommuner). Men vårt jourhem har tillgång till tolkar via tolkförmedlingar, men använder mest kroppsspråket. Det viktigaste i början är inte att man PRATAR, utan mer att känna värme och lite kärlek och välkomnande. Det är mer fokus på att få det mer grundläggande behoven tillgodosedda. Beroende på om de vart människosmugglare inblandat i resan till Sverige, eller inte, så kanske barnet inte har fått utföra sina behov så som barnet skulle behöva. Alltså är mer fokus på; en varm säng, en snäll mamma/pappa-figur, mat, vätska, toalett, vänlighet.
Eller kommer barnen först till institution innan de hamnar i familjer?
-Det beror mest på ålder. Men kan också visa sig de första dagarna i familjen, om barnet har speciella behov som inte en familj kan hjälpa till i. Sedan, är det tyvärr så att det inte finns tillräckligt med familjer som är familjehem. Det är speciellt svårt att få familjer till dessa barn, så många hamnar på gruppboenden. Vilket iofs inte behöver vara dåligt. Många barn mår mycket bättre av att bo i gruppboende eller institution än en familj, det beror på vad barnet har varit med om. Med en duktig socialsekreterare så får barnet bo där det passar bäst för barnets behov.
Kan de komma direkt till familj?
-Kommer man till Sverige med en familj, brukar i alla fall inte våran kommun splittra dem direkt. Socialtjänsten har en skyldighet att ta reda på om familjen VILL att det ensamkommande barnet ska bo med familjen som tog hit dem samt om det är lämpligt för barnet OCH naturligtvis- om barnet själv vill det. Det är socialtjänsten som till en början bestämmer vart barnet ska bo, sedan är det oftast politiker i nämnden som bestämmer mer stadigvarande boende för barnet. Det krävs en utredning som underlag och den ska barnets egen socialsekreterare göra samt en bedömning om vad som är det bästa för barnet. Vi utgår alltid från det specifika barnets behov. Sedan är det politikerna som bestämmer, de kan också gå emot våra förslag. Det är individuella bedömningar vi som socialsekreterare gör.
-Kommer man till Sverige med en familj, brukar i alla fall inte våran kommun splittra dem direkt. Socialtjänsten har en skyldighet att ta reda på om familjen VILL att det ensamkommande barnet ska bo med familjen som tog hit dem samt om det är lämpligt för barnet OCH naturligtvis- om barnet själv vill det. Det är socialtjänsten som till en början bestämmer vart barnet ska bo, sedan är det oftast politiker i nämnden som bestämmer mer stadigvarande boende för barnet. Det krävs en utredning som underlag och den ska barnets egen socialsekreterare göra samt en bedömning om vad som är det bästa för barnet. Vi utgår alltid från det specifika barnets behov. Sedan är det politikerna som bestämmer, de kan också gå emot våra förslag. Det är individuella bedömningar vi som socialsekreterare gör.
Det finns olika typer av boenden inom socialtjänsten, inte bara ensamkommande;
-jourhem (lite duktigare familjehem, tar akuta placeringar där det inte är planerat innan, ex om ett barn kommer direkt från flygplatsen till vår kommun),
-familjehem (som socialtjänsten har utrett och bedömer kunna ta hand om ett barn),
-nätverkshem (släktingar till barnet, som socialtjänsten utreder men det där det främst är barnet och familjens band som är viktigast och vi bedömer att det är okej att barnet bor där)
-gruppboende (ett kommunalt boende där det finns personal dygnet runt, fokus på värme, integration, få behoven tillgodosedda, alltså de behov som kommer fram i en utredning gjord av soc.)
-HVB (privatägda boenden, med en mer strukturerad tanke bakom, oftast mer högutbildad personal, finns olika inriktningar på utifrån vilka behov olika barn/ungdomar behöver)
-Behandlingshem (oftast privatägda, mer utifrån specifika behov ex; missbruk, där ett tydligt fokus är BEHANDLING, personalen är oftast mer utbildad inom specifikt behandling i olika former)
-SiS (Drivs av staten. Här är det oftast ungdomar med mycket komplicerad och stor problematik, de flesta blir inlåsta och behandlas mot deras eller deras föräldrars vilja)
-Utslussboende (ofta som en fortsättning av något av ovanstående, man bor i en lägenhet och får stöd då och då av personal eller en familj, beroende på var man har bott innan)
Fråga gärna mer om mitt jobb! Som sagt, jag tror att INFORMATION är nyckeln till att få ett mer öppet samhälle, speciellt i dessa tider då främlingsfientligheten är så påtaglig i samhället!
Kommentarer:
#2:
Eleonor
Intressant, jag hade ingen aning om att det var just detta du arbetar med. Jag visste att det var socialt arbete men inte ensamkommande flyktingbarn.
Svar:
pcoslife.blogg.se
Kommentera inlägget här:
Tack för svar :-)
Jag har ju lite erfarenhet själv och saknar mitt gamla arbete. Klurar på hur jag ska göra efter föräldraledigheten.
Att jobba med tolk tycker jag är så svårt, så himla mycket man måste tänka på och även om man tänker på "allt" så kan det bli så fel. Har mött så otroligt mycket dåliga rent skrämmande dåliga tolkar och en del väldigt bra.
Så om barnet kommer med exempelvis en bror och hans familj då räknas barnet som ensamkommande? Är det alltid så?
Många gånger mötte jag unga tjejer som " fått hjälp" att fly med typ grannfamilj. I fler än ett fall misstänkte jag att de blev hjälpta för att de blev en ekonomisk vinst för familjen. Att de " jobbade av" den skuld deras familj satt i efter att ha betalat "hjälpfamiljen" om du förstår vad jag menar. Ofta slet de med barn , tvätt, städ, matlagning osv som livegna. Tragiskt.
Hur ser fördelningen flickor pojkar ut?