ZtorZillen

Idag har jag bara motionerat med vovve-promenader..tänkte det får räcka så..jag vill inte att knät ska paja nu när jag känner mig så pepp på att motionera...

Något annat...

 

Det kom upp en diskussion på jobbet idag..angående BMI. Och hur mycket man ska "lita" på detta difusa skattningsverktyg för fetma och övervikt. Min åsikt är ganska tydlig. Vi är inte tjockare än vad vi gör oss. Eller något sådant. Jag tror inte att man kan gå enligt en generell skala och tro att det är liksom det RÄTTA. Däremot förstår jag ju syftet att ha den...skalan, alltså. Det är ju vettigt, så att man kan ha något att jämföra med. För är det något vi människor älskar att göra...så är det just att kategorisera och jämföra. Det är vår vettigaste syssla i livet. Allt ska kategoriseras. Kyl-frys-skafferi. Motion-vardagsmotion. Snabbmat-långsam mat. Högt-lågt. Höger-mitten-vänster. Badrummet-sovrummet. Vad ska vara vart? In i fack med saker och ting...punkare-svartrockare. AIK:are-Djurgårdare. Det finns liksom inget stopp på det. Sjukligt smal-smal-hälsosam-mullig-överviktig-fet-sjukligt fet...hej och hå!

 

I alla fall tror jag att vi är så olika, vi människor. Att man helt enkelt -lättare sagt än gjort- måste lita på sig själv och sin egen förmåga att uppskatta vad som är hälsosamt för just mig. Som sagt, det är lättare sagt än gjort. Själv har jag väl alltid varit pinsamt medveten om att jag väger för mycket. Så. Eller är för stor. Egentligen gillar jag inte den här viktnojan som finns. Den är liksom bara skapad för att företag ska tjäna pengar på oss fåfänga människor. Det tror jag. Jag tror inte alls att välmående sitter i mitt fett. Eller ens i min kropp eller vikt. Allt är nog förmågan att själv välja hur jag ska förhålla mig till saker och ting.

 

Idag när jag såg mig själv i spegel och verkligen såg mig själv. Betraktade mina ansiktsdrag. Mina axlar. Mina nyckelben (vem hade trott att jag faktiskt har sådana?). En annan sak: Nyckelben. Det har jag alltid tyckt varit lite anorexi-varning när man ser dem på folk...förens nu..när jag ser mina egna i spegeln...wow....ganska snyggt faktiskt och ytterligare ett bevis på min resa jag gjort..ja, det var som sagt en bisak...eller egentligen inte...när jag såg mig själv så fick jag en sådan go känsla i magen...en riktigt stark känsla av att vara glad och nöjd och tacksam över min kropp och allt vad den kan klara av!

 

Blev stolt över min kropp och kände lycka blandad med sorgsenhet. Det har tagit 26 år att inse detta. Att komma hit. Jag skulle så gärna vilja åka tillbaka i tiden, träffa MiniZillen och säga att allt kommer bli bra. Skit i alla som trackar din kropp bara för att du är amazing! Du är fin som du är, träna för att du mår bra av det...ät vad din kropp mår bra av, det kommer lösa sig!

 

 

Har en go känsla i kroppen idag och jag mår bra. Det är svårt att hålla sig motiverad till att gå ner i vikt..så jag struntar i det just nu. Nu är det fokus på att fortsätta att må bra...att äta bra och motionera så att kroppen blir starkare!