2013-01-03
18:22:31
Dag 62 Missbrukare
Vännen, jag förstår att det är tufft precis just nu, att ångesten skriker och det dåliga samvetet gör sig påmint. Men försök att se det hela i det stora perspektivet - det är EN macka av massor med måltider på EN dag av massor med dagar. Det kommer inte göra någon större skillnad. Du kommer resa dig och gå vidare med din resa. Du kommer tycka att det är jobbigt, men du kommer ta dig igenom det. För att du vill. För att du är stark.
Precis som Tackan sa:
Jag tror på dig. Du inspirerar mig.
Men gumman.. *kramar om*
Du anar inte hur många gånger jag känt som du!
Men "alla andra" klarar det inte heller! Alla faller för frestelser och gör saker som de inte hade tänkt och kanske inte ville.
Att du ligger på ett så extremt kaloriunderskott (och har gjort väldigt länge nu) samtidigt som du är sjuk gör ju bara att kroppen ropar till dig ännu mer för att du ska ätaätaäta såklart. Det är helt normalt, jue. Visst, mackan var inte enligt planen, mackan var inte det bästa du kunde valt, men shit vad stark du var som bara tog EN macka!
Tänk inte på det som ett missbruk, inte den här gången, detta var din kropp som ville ha lite extra energi. Och eftersom du bara tog EN macka och lyckades hejda dig, så tycker jag heller inte att du har något problem med missbruk just nu! Jag tycker att du var huuuur bra som helst! Och om du skulle råka ha ätit någonting mer nu, så var du äääändå jättebra som stoppade vid EN macka. (Skulle jag aaaaldrig klarat, haha.) Jag har väl berättat om de gånger då jag kaloribantat och sedan pajjat allt på en enda kväll? ;)
Även jag intalar mig att "jag har inga problem med socker/choklad/mackor längre" men om jag väl börjar så kan jag inte sluta. Som på julafton. Men det är bara att ta tjuren vid hornen, eller hur man säger, och inse att man hade fel och sedan göra om och göra rätt istället nästa gång man står inför samma sak.
Du är stark. Du gör det du vill.
Hejja dig, vad bra du är!
Många kramar!
Oj men du är en grym kämpe, klart det blir upp och nedgångar så är ju livet och tja jag har inte börjat min resa så vad har jag att ge dig då kan man undra?
Jag vet inte, men vet du har inspirerat mig så jävla mycket rent ut sagt ursäkt mitt fula språk.
Jag har tom köpt en omkring nu idag okej jag kommer inte få använda den på 6 månader men so what, då väntar jag väl men jag har en omkring som väntar med mig.
Testa att rocka lite när det är tungt, aktivera istället för att få bort tankarna.
Jag har ordnat en stegutmaning på min blogg med start på måndag om jag överlever op imorgon så är jag glad om jag på måndag orkar gå 30 steg :-) på måndag skulle jag hållt på med vlcd i 6 dagar men jag väntar, min tid kommer och varför valde jag vlcd?
Jo du var en av mina stora inspiratörer till det, just för att du är så grym du rockar fett som mitt kusinbarn skulle sagt :-)
Ja så ser jag på dig så nu tänker jag fråga om jag får berätta om dig i min kategori inspirationbloggare?
kram! vet att det är tufft, jag tycker det är assss jobbigt. varför ska det vara så jävla jobbigt!!!! Men du fixar det även om det är tungt i dag. min dag suger också i dag :( kram igen
Du är inte ensam. "Alla andra" klarar det inte heller. För många överviktiga är det ju ett rent missbruk, och då blir det sådär. Det blir ingen spikrak väg tillbaka. Även om man känner sig "frisk" så kommer plötsligt allting tillbaka igen. Men förhoppningsvis så tar man sig snabbare ifrån det, låter det inte få samma grepp. Jag har hållit på sådär i många år och varit superpepp, och så plötsligt förstört för mig själv helt utan anledning. Och det trots att jag har en underbar kostrådgivare/coach och att jag vet exakt hur jag ska göra. Det är ibland jättesvårt att göra det där som man vet att man ska. Jag har insett att jag måste acceptera det. Att lyfta på hatten för de dagarna, och istället lägga in krutet på alla dagar emellan. Det går åt rätt håll, även om vägen är knölig. Pyssla om dig själv, utan att använda mat. T ex hälsa på en vän, ring nån, ta ett varmt bad, köp en rolig bok, boka in en rolig resa att se fram emot... Låt det få va lite deppigt, och samla energi. Och sen tar du nya tag. Kram på dig!
Det tar tid, gumman. Och vi har många med dig varit där och trott vi varit friska. Likaså jag. Men vi ska dyka lite till innan vi är där helt och fullt. Vad nytt då att lära är att man är fd missbrukare. En människa som kämpat hårt för att nå en friskare tillvaro och ett sundare sätt att hantera sig själv och sina känslor på. Men som också måste vara lite varsam, även i framtiden. Så, kämpa inte emot, döm inte dig själv. Du kämpar så in i norden, så det klart att energin tar slut någon gång. Tar slut, för att sedan fyllas på igen. Lite mer. Lite starkare <3
Du är stark och du kan vad du än vill. Klart det är jobbigt och klart det är lite sorgset, du har ju gjort slut med en del av dig själv . Lite dom en destruktiv partner/relation som man älskar och hatar på samma gång. Men du har tagit steget och du har börjat gå åt rätt håll. Du kan, det är du som gör det, det är ditt val, ditt liv.
Jag tror på dig, du inspirerar mig.