ZtorZillen

2013-02-06
20:55:03

Dag 96 -För att jag är så j*vla go!
Ibland undrar jag varför jag utsätter mig för detta frivilligt. Inte det här med Itrim. Utan mer mitt jobb. Vilka hjärnceller har jag inte, som frivilligt utsätter mig för denna stress? All press från klienter? Lagstiftning? Politiker som skäller ut mig för att jag inte prioriterar byråkratin framför klient/förändringsarbetet? Idag har jag blivit utskälld och ställd till svars för en hel avdelnings arbete...jag är nyanställd sedan 4 månader, på mitt jobb. Men fick ändå ställas till svars för beslut som fattats av mina kollegor 2008. Då pluggade jag socionomprogrammet...och jobbade inte alls. Än mindre i denna kommun.
 
Så jag var alltså på dåligt humör redan innan jag skulle iväg på motivationssamtal på Itrim. Ställer mig tveksam till om man kan kalla det motivationssamtal, då det endast handlar om ett samtal på 30 minuter. PÅ mitt jobb ("hemma på våran gata i staaaan"), så brukar vi säga att motivationssamtal måste få ta tid. För att anpassa oss efter våra klienter. På Itrim borde det ju vara samma sak, fast för deras kunder då. Jag menar...man betalar ju för att vara där..det gör man ju inte för att få det samma på soc, liksom...
 
Ja, ja...min coach Tobias, gör det i alla fall j*vligt bra. På 30 minuter det vill säga. Sedan är det bara lite småkul allmänt att vara "på andra sidan", då jag känner igen det mesta utifrån samtalsmetodiken då; sammanhangsmarkeringar, sammanfattning, SMARTA-mål, göra en genomförandeplan osv. Det är samma sak jag gör på mitt jobb...fast låter det ta lite längre tid som sagt. Men han gör det bra. Det bästa med Tobias och samtalen med honom är att jag får vara ärlig, utan att han är dömmande tillbaka. DET ÄR SÅÅÅÅ skönt. Så befriande. På vägen hem (det tar ca en timmes bilresa hem från Itrim), så pratade jag med sambon just kring detta...hur långt har jag inte kommit på mina 96 dagar? Inte bara vikt-mässigt. Men just det här att jag VÅGAR prata om min ätstörning och mitt beteende kring mat. Att jag vågar vara ärlig med främlingar, med andra än mina bloggläsare och min närmaste familj. Det är tillfrisknad på G, skulle jag vilja påstå.
 
Något annat, som Tobias "den underbare" delade med mig är att jag i midjan gått ner hela 13 cm!
Sug på den, du!
 
 
 
För att fira detta så slog jag till på att köpa mig en bukett med rosor! För första gången i mitt liv så köpte jag blommor till mig själv. Plus tre tidningar! Det var en bra present tycker jag. Sambon frågade vad vi firade, jag svarade "jag är så j*vla go"!

Kommentarer:
#1: alexandra

haha..du är faktiskt jävligt "go" :)

Svar: Det är du också, Alexandra!
pcoslife.blogg.se

2013-02-06 @ 22:34:45

Gillar du tävling då har jag trevlig sådan. Ta en titt in

2013-02-07 @ 03:54:49
#3: Minendie

Det låter som en väldigt bra inställning, klart du är go!
Hälsovalet går ut på att man ska posta en bild varje dag på ett hälsoval man gjort. Hälsa är så många olika saker och det behöver inte alls ha med kost eller träning att göra, men det kan ju så klart ha det :) Du får gärna hänga på om du vill!

Svar: Sweet! Hänger gärna på efter helgen..vet inte alls om jag kommer blogga då!
pcoslife.blogg.se

2013-02-07 @ 20:34:26

Så jädras bra!

Svar: Tack, tack!
pcoslife.blogg.se

2013-02-10 @ 17:22:15

Grattis! 13 cm är svinmycket! Bra jobbat :)

kram, pernilla be

Svar: TACK TACK!
pcoslife.blogg.se

2013-02-10 @ 23:48:11
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: