ZtorZillen

 

Det är väl då fasiken att man aldrig får vara "ifred"...

Nu firade jag lite smått att jag inte har hetsätit....firade på så sätt att jag faktiskt satte ord på det faktum att jag är stolt över mig själv och det jag har uppnått. Att hetsätningen inte längre är en stor del av mitt liv.

VAD HÄNDER DÅ?

Jo, det blev som någon form av tvångstankar. Hela denna vecka, nästan, har jag tänkt på mat. Drömt om mat. Fantiserat om mat...jag har inte hetsätit, det är sant! Men det har varit nära...lockande och tilltalande på något sätt. Ibland har jag till och med rättfärdigat för mig själv; det är okej att tappa kontrollen ibland, bara en gång...vem skulle få reda på det? Klart att du kan ta en portion till eller tre...kom igen nu, det var ju så länge sedan....

 

 

PÅ riktigt, så har mina tankar gått...som om "det är okej" eller att det är normalt att hetsäta! Bara lite, säger en röst inom mig. Gå och köp bara EN chipspåse...som om det skulle göra någon skillnad, säger samma röst. Du har ju gått ner så mycket i vikt, du väger något på 8 nu...du kan ta lite fika, eller hur? Jag blir tokig!

Som om detta inte vore nog har jag superont i ryggen och det håller i sig...till och från hela veckan.

 

Jag är ledsen. Önskar att denna resa var lite "lättare".

 

 

Nu har jag ätit nötter istället för godis. Tittat på Biggest loser och försökt tänka att ryggontet går över, det blir bättre..men det är svårt. Svårt och irriterande. Dessutom är jag kallad till läkare för uppföljning av min medicin, medicinen som jag slutat äta. Jag är nervös för vad läkaren ska säga...kanske kommer han säga att det då inte finns något mer de kan göra för mig?

 

Usch...nu ska jag ta mig en tur på crosstrainern. Denna vecka har jag bara tränat ett pass, det är för lite! Speciellt när jag har detta sug hela tiden...eller nej, det är inte ett sug, det är mer mentaldipp. Hm...mer som om jag inombords säger till mig själv att jag kan ge upp nu och börja leva som jag gjorde innan. "ge upp"