ZtorZillen

2012-10-03
19:07:35

Jobbsnack
Puh...vilken märklig flyktingpolitik vi har i Sverige. Idag har jag haft ett långt samtal tillsammans med en kollega, med en familj..en liten familj på mamma, pappa, barn från Pakistan. De har fått avslag att stanna i Sverige, eftersom Migrationsverket bedömt att deras historia inte är trovärdig. Vi träffade dem för att deras barn nu börjat visa på symptom som tyder på att han far illa av asylprocessen. Å andra sidan, vilken normal människa skulle inte fara illa av den..om man nu va asylsökande i Sverige menar jag...
 
Det var riktigt tungt. Att lyssna på hur de hotas av att bli dödade av sina familjer på grund av heder, för att de följt sitt hjärta och gift sig av kärlek. Det gör man inte i Pakistan, enligt dem. I Pakistan gifter man sig för att det är lämpligt för sin familj och det är en affärsuppgörelse. Så är det. Man försöker härbergera ångesten, men jag är bara en människa, det är klart att jag berörs...samtidigt känner jag att jag kanske borde jobba med något annat, där jag kan hjälpa till på riktigt inte bara vara brevid...kanske skulle man åka och jobba ett år i Etiopien eller Somalia...eller någon annan stans? Som medmänniska liksom?
 
 
 
Det tar energi att lyssna på dessa hemska historier. Idag är jag extra tacksam för att jag är född i Sverige. Jag är tacksam  för att mina föräldrar inte styr mitt liv och att de stödjer mig i allt vad jag gör. Tack för att jag har ett jobb och för att jag har råd att köpa mat varje dag. Tack för att jag är mätt och för att jag är kär och för att jag får vara det! Tack för att ingen beslutar över mig när och om jag ska skaffa barn!
 
Nu ska jag surfa in på UNICEF:s hemsida och kanske beställa lite vaccin eller något annat som kan hjälpa något barn där ute...!

Kommentarer:
#1: Tackan

Det är tufft ibland. Det finns då otroligt många människoöden dom berör. Allt förtryck är vidrigt och borde motarbetas.
Jag tror du behövs här på hemmaplan :-) finns så mycket att göra.
Kram

Svar: Jo, det är ju så också...naturligtvis...
pcoslife.blogg.se

2012-10-03 @ 19:51:25
#2: Minendie

Jag förstår att det tär att jobba med sånt och att det är svårt att inte ta med jobbet hem. Hoppas att familjen får stanna. När Maken och jag träffades hade inte han uppehållstillstånd och det tog flera år innan vi var klara med Migrationsverket, deras regler är inte direkt enkla och politiken är helt vansinnig. Iofs är det ju inte de själva som bestämmer utan de har ju riktlinjer som de måste följa. Men en annan flyktingpolitik vore trevligt...

Svar: Nej, det är ju inte handläggarna som bestämmer riktlinjerna, men de kan välja att titta mera på barnets bästa eller barnkonventionen...och fatta beslut med hänvisning till detta..!
pcoslife.blogg.se

2012-10-03 @ 20:54:10

Vilket tufft jobb du har! Och viktigt! Du gör stor nytta där du är, men jag förstår om det är svårt att värja sig.

Kram, Pernilla be

2012-10-03 @ 20:56:08

För att kunna ge till sin medmänniska måste man själv fylla på. Och den resan har du påbörjat nu, med mig. Det är tunga saker du får hålla i och här kommer distansen in. Vem tar inte ibland med sig saker hem i skallen? Jag har dock upptäckt att jag kan rensa genom motion där jag får ta i och motsatsen, genom meditation. Där jag tackar för att få vara en del av allt, men lämnar det för att ge mig själv återhämtning. En slags påfyllnads meditation ...

2012-10-06 @ 16:45:34
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: