ZtorZillen

Jag å min kära Samson har ju försökt mer intensivt de senaste fyra-fem veckorna att bli mer kompisar. Tidigare har ju min lilla skithund haft en vana att bita sin matte när hon försöker hantera honom. Husse tycker att det är svårt och obehagligt med hantering (klippa klor, titta på/borsta tänder, dela päls, rycka hår ur öronen, raka bort päls på mage/snopp, klippa päls på tassar osv). Så då faller det på mattes lott. Vilket inte egentligen gör något, då matte -jag- tycker det är ganska mysigt. I alla fall var det så med vår förra hund, de va samma ras...men inte alls lika mycket "pälsmonster" som Samson. Känns som om Samsons päls bara växer, hela tiden...och i rekordfart.

 

Till saken hör att om jag nu inte vill bli sönderbiten så måste vi hitta en gemensam strategi där allt detta obehagliga kan göras utan någon blodspillan. När vi nu ändå började på en hundkurs om allmänlydnad så tog jag upp detta och sa att det är egentligen vårt enda "problem"... Fick då tipset att ägna mig mer åt vår relation. Min och Samsons alltså. Vilket jag nu gör. Nästan dagligen. Jag är inte så mycket för att busa å greja med hunden, det gör ju husse så bra. Jag gillar mer att träna och att gosa. MEN nu leker vi också. Känns dumt, men Samson gillar det.

 

 

 

Igår på kvällspromenaden blev vi "förföljda". Kan ju varit i min fantasi också, men en man (samma man hela tiden) följde efter oss i ca 40 minuter..jag la först märke till de efter ca 5 min inne i promenad då han även svängde på "märkliga ställen", när jag stannade stannade också han. Ja, efter 40 minuter bestämde jag mig. Nu väntar vi här tills mannen gått förbi oss. Jag tyckte det va obehagligt. Kände också det var lite läskigt, vad vill människan liksom och ser han inte att jag har en hund? (inte för att jag litar på att Samson skulle skydda mig...men ändå). Mannen gick mycket riktigt förbi...efter att ha stått å glott på mig i ett par minuter. Han stannade upp och frågade om jag hade en cigg han kunde få. "Nej", svarade jag. Han gick då ännu mer närmare mig och jag kände att nu kom du lite väl nära så att det blev ännu mer obehagligt. Samson reagerade direkt.

 

Samson älskar människor och lägger sig alltid på rygg och vill bli kliad på magen av alla möjliga människor. Men nu! Han drog upp överläppen visade tänderna och morrade så att jag själv blev riktigt rädd (om jag nu inte kännt hunden). Min lilla (liten å liten, han är ändå en medelstor vovve) hund skyddade mig. Jag blev mer trygg i mig själv och att Samson skulle gå på mannen om han försökte något. Mannen blev lite skakis och skyndade sig snabbt bort. Samson slutade morra och tryckte sig mot matte. Oj, va stolt och glad jag blev! När vi kom hem fick Samson lyxmat i form av hundpaté. Vilken hund. Vår relation tar sig verkligen!