2012-03-10
10:21:20
Hur går det? (söker mentalsupport)
I övrigt så har jag också slarvat med att räkna kalorier. Känner ingen ork till det längre. Har börjat ifrågasätta mig själv mycket mera, mina motiv till varför jag gör detta och så. Vågen är fortfarande gömd. Hade en panikkänsla igår över att jag inte vägt mig på "länge", så försökte leta efter den..jag vet, det är pinsamt...Hittade den dock inte, vilket jag tror var mycket bra för mig.
I morse klev jag upp 6:13, när hunden ville gå ut. Vi gick på en kort morgonpromenad och jag började fundera kring hur mina vanor har ändrats det senaste månaderna. Jag har så mycket att vara stolt över, men ändå tycks det på något vis glömmas bort i min lilla viktfixerade hjärna.
Till att börja med så äter jag numera en bra frukost. Den består inte längre av BARA bröd. Nejdå, det är ägg, fil/yoghurt, gröt, kvarg. Visst äter jag fortfarande bröd, men inte bara, och inte så mycket som för kanske fem månader sedan.
Jag är en tävlingsmänniska och jag har rannsakat mig själv denna vecka. Jag tror att jag behöver mera stöd. Mentalsupport. Jag behöver också någon att tävla med, inte emot. Så nu letar jag med ljus och lykta på någon som vill göra detta med mig. Jag trodde tidigare att jag funnit en själsfrände online, men det blev liksom inte så mycket mera sedan...
Tillägger: När du fyller din vardag med saker du tycker om att göra, då får inte det negativa plats. Det är som om det positiva äter upp det negativa. Det bara krymper mer och mer..
Jag lovar, det fungerar.
Kramar om!
Gå med i Robines grupp! Det finns mycket pepp och support där. Alla funkar vi ju olika, men för mig har det hjälpt att bara släppa vikten och fokusera på en hälsosam livsstil. Det finns ju många vägar dit såklart och det kan vara svårt att hitta den rätta. livet är en lbyrint, en del vägar slutar med återvändsgränd. Man får gå tillbaka och försöka med en annan väg då.
Känner igen mig lite i ditt inlägg.
Jag finns här i sybervärlden för dig. Du vet hur gärna jag ville att utmaningen jag hoppade på skulle funka, att ha någon som man kände hade ögonen på sig....hm ja du fattar min poäng.
Hur som haver, jag finns :))
Usch. fy. Och blä. och förlåt hundra gånger om.
Jag känner igen mig i dina tankar och jag vill tro att de bara är nyttiga för en. Det är ett bevis på att man är närvarande i sig själv och att man har nära till självinsikt.
Jag har räknat ett halvår och det är ofta jag tappar lusten och insett att det sättet inte funkar för mig. Vi måste alla hitta vår egen väg.
Du är på god väg att hitta din framgång, bara du sätter dina gränser. :)
jag behöver verkligen någon att kampera med men jag går så in i depression på våren att jag "tappar" allt...
jag är ledsen, men jag hejjar på dig - du har ju geisten och motivation och framtiden med dig zillen ♥
Jag har ju alltid varit ärlig mot dig och du vet vad jag tycker med det där att "räkna". Att det skapar stress och press. Står fast vid det.
Tycker du gör rätt i att finna "din väg", vi är alla olika och det finns inga färdiga mallar eller lösningar. Hitta glädjen i ditt liv, fyll tillvaron med det som du älskar att göra. Förverkliga dina rosa tankar, släpp ut dom på grönbete!
Och du vet vart jag finns, mailen står alltid öppen för dig om du inte vill skriva i bloggen <3