ZtorZillen

2012-06-01
21:03:48

Förvirrad...
Känner mig allmänt förvirrad just nu. Jag börjar trivas mer och mer i min kropp. Har kännt mig modigare kring mat den sista tiden och har ätit sådant jag avstått under en längre tid: revbensspjäll, grillat, potatissallad. Det har gått bra och det har inte blivit någon överätning eller hetsätning. Jag har slutat äta strax innan jag har kännt mig mätt, gått efter "nöjd"-känslan.

Det som gör mig förvirrad är att jag i morse kände att jag inte ville väga mig. Jag kände ett starkt hat mot vågen och började tänka på hur mycket tid och ångest som jag haft under mina 26 levnadsår med tankar kring vikt. Med foks på vikt, inte på hälsan. Det som också gör mig förvirrad (eller förtvivlad?) är att jag känner mig go och glad där jag är idag...det känns också som om det inte är okej. Det känns som om jag inte får må bra i min tjockis kropp. För att må bra måste jag vara smal. Det är så jag känner. Jag känner stor skam inför det faktum att jag mår bra och att jag faktiskt har slutat räkna kalorier och mäta tiden varje gång jag rör på mig. Istället lyssnar jag på kroppen. Det känns så rätt, samtidigt som det känns fel...jag är så förvirrad...och lost...

Jag blir ledsen och irriterad på det faktum att jag "glömmer bort" att jag faktiskt mår jävligt bra. Att mina värden är bra, att stressen har avtagit, att jag trivs i min kropp, att min kropp är stark och bär mig, att konditionen blir bättre och bättre. Trots allt detta, så stirrar jag mig blind på den jävla vågen och hetsar mig själv i tankar om operation, soppdieter, bara äta sallad, träna som f*n osv osv.



Varför har jag så svårt att byta fokus? Bryta fixering vid mat, till hälsosamt tänk kring mat, motion, sömn och stress? Va? Vad är det som är så svårt, egentligen? Vanlig hälsosam vardagsmotion. Vad är det för fel på det. Vad är det för fel på mig, säg det snälla! Det är inget jävla fel på mig. Jag är supernice, med mina 101,8 kilo! Jag mår bra! Varför ska jag stressa min kropp med att tvinga den gå ner i vikt? Kommer jag bli lyckligare av det? NEJ! Så planen för framtiden är att fortsätta med det min kropp mår bra av. God mat, lagom med motion, vardagsmotion, sovmornar mer än två gånger i veckan, fina kläder, trevliga människor osv osv. Thats it.

Har kännt lite ångest inför det faktum att det är så här jag känner. Frågat mig själv om jag ska vara ärlig mot mig själv och lyssna till min kropp eller lyssna till min hjärna som säger att det inte är hälsosamt med så mycket övervikt som jag har...41,1 kilo kvar, det måste jag gå ner om jag ska vara "normal" eller så..enligt BMI. Men jag skiter ärligt talat i det. Känner att ja förvirrar mig mer just nu än att få klarhet som jag hoppades...när jag skrivit av mig...ursäkta mitt förvirrade tillstånd...återkommer snart -förhoppningsvis- mindre förvirrad!


Kommentarer:

Vanor. alltid svåra att bryta oavsett om det är en bra vana eller ej!



Duktig du är!

2012-06-01 @ 23:24:31
#2: SusLotus

Du är på helt rätt väg!

Låt välbefinnandet styra och låt det vara ok.

Grubbla inte mer än nödvändigt och fortsätt som nu

att sluta äta precis när du känner dig mätt.

Låt inte destruktivitet ta över utan inse att DU är helt ok och att det är helt OK att må bra.

Faktum är att det är just det som är meningen! :)



Varm kram!

2012-06-01 @ 23:27:13
#3: Tackan

Oh gumman va härligt det låter! Du är så rätt ute , må bra älska dig skälv och släng ut vågen :-)

2012-06-02 @ 06:22:25

Vad underbart! Jag tror att om du mår bra, du äter det du mår bra av i lagom mängd, börjar motioner, då kommer kilona som en bonus att falla av...som sagt, hälsa är mer än kost och motion!

2012-06-02 @ 08:18:17

Det är inte enkelt, min vän. Du har levt med dina tankar så länge. Kanske är det så att du börjar hitta din inre ro och kärlek? Och att det i sin tur skapar en förvirrade, ny känsla?

2012-06-03 @ 12:16:58
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: