2012-01-25
19:59:20
Jag beklagar sorgen...
Jag måste tyvärr meddela..att min äldsta keiki har gått ur tiden.
Hon klarade helt enkelt inte pressen att vara i en egen kruka.
Hon blev sur och hennes rötter började ruttna. Efter att hon blivit angripen av bananflugor, valde jag -efter moget övervägande- att avsluta min äldsta och förstfödda keikis liv.
Det är med sorg jag meddelar er -kära bloggläsare- att keiki nr 1 nu inte längre finns med oss.
Till minne av keiki nr 1, har därför jag och Samson (han sover) nu en tyst minut.
-tystnad-
Kommentarer:
#2:
Jenny
RIP!!
Kommentera inlägget här:
De där speciella växterna. Jag fick en grön växt av mormor när jag var tonåring som hängde med i över 20 år. Den växte nästan inget för jag glömde alltid att vattna dem. Men den ville liksom inte ge upp, följde med på den ena flytten efter den andra genom åren som gick. När jag år 2003 bytte bostad fick mormor ta hand om mina växter medan de renoverade i den nya lyan. Hon slängde den för att hon tyckte den var så risig. Jag minns den där känslan...tomt.. konstigt.. Dock var det rätt märkligt att växten återvände till den personen som den en gång kom ifrån, som om den var färdig med sitt liv i den här formen.
Jag brukar alltid försöka lägga alla växter i komposter för då kan jag trösta mig med att de återuppstår fast i en annan form och så brukar jag säga: Tack så mycket för den här tiden!
....oj vilken uppsats det blev ..och lite personlig tror jag. Till dig från mig om livet med en växt.
Sov gott min vän Kram
ps/finns svar hon mig om "tyst timme"