ZtorZillen

2011-09-04
17:56:18

Misstag = en erfarenhet rikare
Jo, jag sa ju att jag skulle vara ärlig. Både mot mig själv och mot er...
Igår kväll bakade jag en kladdkaka till sambon (men vem försöker jag lura?). Naturligtvis smakade jag själv också.

Suck.
En dålig sak, jag smakade. En bra sak; tog bara en portion. En annan bra sak; jag lät kakan vara, smög inte upp mitt i natten och åt något av den. Nejdå..från den delen klarade jag mig. Jag vet inte vem jag försöker lura i det här. Förmodligen mig själv...vilket leder mig in på en fråga jag fått på förra inlägget...
"Vet du vad som triggar igång hetsätningen?".
Nej, inte ännu. Inte allt. Men jag vet att jag oftast (tidigare alltid) äter med känslor, inte utefter hunger eller sug.
Igår, just för stunden, när jag stoppade i mig min portion av kladdkaka...jag skäms fruktansvärt för detta...så tänkte jag något i stil med "varför inte, jag har ju ändå gått upp i vikt denna vecka? varför anstränga sig mer, när jag mår så bra av att äta dett". Just då, var faktistk tanken just så. Pinsamt, jag vet.

När jag ätit upp, så gick jag till köket för att ta ännu en bit. Sambon frågade mig "vill du verkligen ha en till? du får välja, men tänk efter först"! Jag stannade och tänkte. Självklart vill jag ha mer, jag mår så bra nu! Samtidigt..sa något inom om mig, "det här är helt fel"...du äter onyttigt för att straffa dig själv att du gick upp i vikt, hur tror jag att det kommer visa på vågen nästa vecka? "Nej", svarade jag och gick därifrån.

Innan jag somnade kände jag mig ändå stolt. Pinsamt, men stolt. Känns som jag hittat ytterligare en orsak till varför jag inte går ner i vikt. Jag straffar mig själv med mat. Det är något jag borde känna till sen tidigare och något som flera märkt på mig..men som jag själv inte vågat erkänna. Nu är det så.
Nu erkänner jag.

Idag har jag svår ångest. Mår dåligt, har ont i magen och känner mig spyfärdig. Fryser också. Normalt vid ett sådant här läge skulle jag äta något sött. Men idag...börjar jag att vara ärlig mot mig själv. Dags att växa upp, dags att vara ärlig, dags att ge min kropp den respekt som den förtjänar!

Jag gjorde ett misstag igår, visst. Men nu är jag en erfarenhet rikare. Detta ska inte få krossa mig. Denna gång är det på riktigt. Det är en ny nivå. Det är nu eller aldrig. Ett steg i taget. Vi är alla barn i början. Om jag kunde hantera mat hade jag inte skrivit detta...Nu ska jag göra mig själv en stor kopp varm te och sedan återigen krypa ner under täcket och kolla på lite peppfilm!!

På återseende, hälsar en nedbruten Ztor Zill som är påväg uppåt!

Kommentarer:
#1: Dessi

Hej! :)



Ledsen för sent svar, har haft mkt att tänka på.



Jag kallar det för egenkomponerad lågkolhydratkost då jag äter så mycket kolhydrater som jag känner att jag kan hantera och mår bra av och jag skyr inte kolhydrater som elden. Jag äter till exempel ketchup, senap och inlagd sill. :)



Du måste inte äta så mycket fett om du inte vill eller kan. Det finns ingen anledning att ösa på med fettet bara för sakens skull. Stek maten i riktigt smör och testa att äta feta avocados och oliver till att börja med kanske? Sådant som inte uppenbart smakar fett :)

2011-09-05 @ 00:14:28
#2: My

Kolla gärna in min nya blogg :)

2011-09-05 @ 06:57:18
#3: ealina

Jättebra gjort! Just att avstå den där andra biten är, för mig i alla fall, supersvårt!



Jag är precis som du. Jag äter för att mina känslor säger att jag ska äta, inte för att jag är hungrig. Jag firar viktnedgång med exempelvis en stor bunke glass. Jag "straffar" mig själv vid viktuppgång med samma glass.



Jag tänker som du: "det är ingen idé", "jag har ändå pajjat för mig själv, då kan jag lika gärna fortsätta", "jag vet att det blir ett plus på vågen nästa vecka, men jag kommer aldrig att nå min målvikt ändå, så jag orkar inte kämpa idag/ikväll/nu"



Men du, att välja bort den där andra biten kladdkaka är ett stort steg! :D

2011-09-05 @ 10:17:40
#4: Jenny

Hej!

Åh vad jag kände igen mig i det här inlägget, och det är just därför jag nu går hos en psykolog, för att få bukt med mina ätstörningar. Fick idag höra att jag är precis på gränsen till att bli kvalificerad som "Bulimiker", men jag gör det inte "tillräckligt ofta" - just nu... men det beror ju på att jag just nu har sträng kontroll.

Jag har ju levt på shakes i snart 3 år och har väldigt svårt för att äta vanlig mat, och det är dtta jag behöver hjälp med. För 2 år sedan gick jag till min husläkare och fick en remiss till en samtalsterapeut, men det gick "så där" tyckte jag. Hon remitterade mig till slut till Stockholms Centrum För Ätstörningar, men precis då jag fått tiden fick jag även en tid för att operera bort huden på magen (efter min stora viktnedgång) och då struntade jag i det där med SCFÄ... dumt av mig! Nu var det jag som ringde psykiatrin själv och fick tid hos en psykolog. (har hänt lite annat i livet den här sommaren som också gjort att jag mått dåligt)Så nu går jag på KBT en gång/vecka och hoppas att detta ska hjälpa mig.



Nu ska jag läsa vidare i din blogg!

kram

2011-09-07 @ 22:44:47
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: