ZtorZillen

2011-11-15
18:25:00

Det är mycket nu
Idag har jag stannat kvar längre på jobbet. Det är mycket nu. Den person som skulle bli min kollega och avlasta mig och min tidigare kollega (vi skulle bli tre), fick ett annat jobb idag och tackade därmed nej till tjänsten hos oss. Detta blev för mig en kalldusch. Nu helt plötsligt ska jag inte längre få någon avlastning? Och ingen handledning?

I klartext: jag orkar inte med mitt jobb. Det är för mycket. Så nu har jag fått handledning av min chef att prioritera. Vad ska göras i vilket ärende? Hur ska jag tänka? Vilka möten MÅSTE jag avboka?

I vilket fall som helst så känns det tungt, svårjobbat och rent av hopplöst. Inte på grund av klienterna, utan allt skit omkring. All denna pengakåthet som finns (min uppfattning). Att man på något sätt försöker pressa socialsekreteraren (mig) att fatta beslut så att man (annan nämnd) kan återsöka pengarna från Migrationsverket! VART tror de att dessa pengar kommer från då? Det är skattebetalarnas pengar! Stat-kommun, det är skitsamma. Det är skattebetalarnas pengar! Sluta pracka på ungdomar hjälp som de inte behöver! Usch, jag blir så frustrerad! Folk säger att vi inte ska "hitta" problem hos dessa individer, ändå tvingar vi in dem i detta system! Ett system som säger att de ska ha hjälp fast dom inte behöver! De är fullt kapabla till så mycket mera. De som behöver hjälp däremot ska naturligtvis få det också. MEN inte de som inte behöver. Jag är glad att min nya chef håller med mig. Men besviken över att detta inte är förankrat hos våra samarbetspartners...

Just nu är jag ledsen, förtvivlad, irriterad och frustrerad! Jag vill jobba med förändring. Till det bättre. Jag vill se det ljusa och stärka det. Se resurserna och stärka dem. Jag vill ta reda på svårigheterna och erbjuda strategier att ta itu med dessa svårigheter, jag vill erbjuda hjälp kring stöttning för att med hjälp av individens resurser klara sig genom svårigheter. Jag vill inte att vi (samhället) uppfostrar unga resursstarka individer till vuxna hjälpberoende/soc-beroende individer! Usch, vad jag är arg och frustrerad! Kan inte släppa detta! Vill inte släppa detta! Det går emot mina inre värderingar. Mitt etiska förhållningssätt till integration, till mottagande av ensamkommande barn, till samhällets ansvar för svagare grupper, till socialtjänstens ansvar att stärka individer inte förslappa dem och göra dem till bidragstagare....!!!!

AHHHH!!!!!

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: