2011-08-27
21:35:18
Varför så svårt?
Vad är det som är så svårt?
Det är en fråga jag ofta ställer till mig själv, speciellt när det kommer till vikt. VAD är det som är så svårt. Jag hatar alla ursäkter, även om jag kan komma på flera stycken..säkert flera hundra. Även om säkerligen flera av dem påverkar vikten så är det fortfarande ursäkter. Jag blir så trött på mig själv. Jag blir också trött på saker och ting runt om kring mig, varför måste "samhället" göra det extra svårt för mig som "sockermissbrukare"? Eller kulturen också för den delen?
Exempel från idag:
1. Var och handlade mat på Willys idag. I "läskhyllan" är det billigare att köpa cola än mineralvatten. Sjukt!
2. På kräftfesten idag. Det är okej att tacka nej till alkohol (även det något som jag har fått fajtas för i min släkt...) Det är inte så att vi i min släkt dricker mer alkohol än andra, det skulle jag inte vilja påstå. Men jag vill påstå att jag mer än 50 ggr förklarat varför jag föredrar cola framför alkohol. Nu undrar jag bara; ska jag behöva förklara min ställning varför jag föredrar mineralvatten framför läsk också? Varför ska alla ha en förklaring? Acceptera mig!
3. Varför ska folk alltid påpeka om man tar mer sallad än "mat"?
Återigen ursäkter jag vet!
Idag har jag druckit cola, jag känner det i hela kroppen. En slags socker-rush. Härlig och läskig på samma sätt. Jag har dåligt samvete, jag har starkt sockersug och det kliar på hela kroppen. Jag vet hur socker påverkar mig, ändå är det en sådan stark drog. Ändå vill jag ha det, mest hela tiden. Jag har svårt att fungera normalt. Jag känner att det påverkar hela mitt system. Jag känner att jag mår dåligt. Jag börjar klanka ner på mig själv och jag börjar tänka på allt som har med socker att göra...suck. Varför ska det vara så svårt? Är det någon därute med bra tips?
Känner att jag längtar tillbaka till vardagen. (på det sättet att jag inte kan skylla på semestern)...Samtidigt njuter jag i fulla drag av att vara hemma hos päronen. Det känns så underbart att omge sig av människor som accepterar mig för den jag är. Jag behöver inte bry mig om jag är sminkad eller inte. De älskar mig i alla fall...och det är en superskön känsla som jag vill ta med mig hem....Just nu vill jag ha en universallösning. Hur ska jag göra för att komma vidare i min viktnedgång och min resa till bättre livsstil? HJÄLP MIG!
Det är en fråga jag ofta ställer till mig själv, speciellt när det kommer till vikt. VAD är det som är så svårt. Jag hatar alla ursäkter, även om jag kan komma på flera stycken..säkert flera hundra. Även om säkerligen flera av dem påverkar vikten så är det fortfarande ursäkter. Jag blir så trött på mig själv. Jag blir också trött på saker och ting runt om kring mig, varför måste "samhället" göra det extra svårt för mig som "sockermissbrukare"? Eller kulturen också för den delen?
Exempel från idag:
1. Var och handlade mat på Willys idag. I "läskhyllan" är det billigare att köpa cola än mineralvatten. Sjukt!
2. På kräftfesten idag. Det är okej att tacka nej till alkohol (även det något som jag har fått fajtas för i min släkt...) Det är inte så att vi i min släkt dricker mer alkohol än andra, det skulle jag inte vilja påstå. Men jag vill påstå att jag mer än 50 ggr förklarat varför jag föredrar cola framför alkohol. Nu undrar jag bara; ska jag behöva förklara min ställning varför jag föredrar mineralvatten framför läsk också? Varför ska alla ha en förklaring? Acceptera mig!
3. Varför ska folk alltid påpeka om man tar mer sallad än "mat"?
Återigen ursäkter jag vet!
Idag har jag druckit cola, jag känner det i hela kroppen. En slags socker-rush. Härlig och läskig på samma sätt. Jag har dåligt samvete, jag har starkt sockersug och det kliar på hela kroppen. Jag vet hur socker påverkar mig, ändå är det en sådan stark drog. Ändå vill jag ha det, mest hela tiden. Jag har svårt att fungera normalt. Jag känner att det påverkar hela mitt system. Jag känner att jag mår dåligt. Jag börjar klanka ner på mig själv och jag börjar tänka på allt som har med socker att göra...suck. Varför ska det vara så svårt? Är det någon därute med bra tips?
Känner att jag längtar tillbaka till vardagen. (på det sättet att jag inte kan skylla på semestern)...Samtidigt njuter jag i fulla drag av att vara hemma hos päronen. Det känns så underbart att omge sig av människor som accepterar mig för den jag är. Jag behöver inte bry mig om jag är sminkad eller inte. De älskar mig i alla fall...och det är en superskön känsla som jag vill ta med mig hem....Just nu vill jag ha en universallösning. Hur ska jag göra för att komma vidare i min viktnedgång och min resa till bättre livsstil? HJÄLP MIG!
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Vet du, jag hatar också det faktum att folk ska påpeka vad man äter och vad man inte äter! Man får välja och stå för det. Man ska inte få bli utfrågad och trugad till att ta nåt annat. Om man är missbrukare är det svårt att stå emot om allt står framme och ännu svårare när folk påpekar ditten och datten. Jag tycker ändå att du är superstark. Nästa gång kan du svara att "Det är mitt val och jag väljer hälsan framför det där glaset alkohol, biten choklad, extra mycket potatis. Deal with it"